Urkon som närer Ymir med sin mjölk och slickar fram urjätten Búri ur saltstenen.
Auðhumla är den urkoa som uppstod i gapet Ginnungagap under skapelseprocessens tidiga skede. Hon närer urjätten Ymir med sin mjölk, och hon själv livnär sig på att slicka salta rimstensblock. Ur detta slickande framträder successionivt Búri, asarnas anfader. Uppgiften återfinns i Gylfaginning 6-7.
Auðhumla är en av de äldsta och mest fundamentala vareserna i det fornnordiska kosmogoniska systemet. Hennes namn tolkas vanligen som 'rik utan horn' eller 'den rikbördiga'. Trots sin avgörande roll i skapelseberättelsen förekommer hon knappast i poetiska källor; hon är i stort sett uteslutande belagd i Snorres prosa.
Källor i Eddorna
- Gylfaginning 6-7
- Snorre beskriver Auðhumla och hennes roll i skapelseberättelsen. Egen översättning.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Auðhumla är urkon som närer Ymir och slickar fram Búri, belagd i Gylfaginning.
B Vad vi tror oss veta
Kons roll i kosmogonin jämförs med indoeuropeiska skapelsemyter där urkon eller urfadern framträder ur en vattenomgivning.
C Vad vi inte vet
Auðhumlas frånvaro i den poetiska Eddan leder vissa forskare att betrakta henne som en snorrisk uppfinning snarare än en äldre tradition.