Bures son och Odens fader, som gifte sig med jättinnan Bestla och med henne skapade de tre gudarna som formade världen.
Borr är en nästan genomskinlig gestalt i den fornnordiska mytologin: hans enda funktion i källorna är att vara länken mellan det gudomliga urämnet Bure och den handlande gudagenerationen med Oden i spetsen. Han gifte sig med Bestla, dotter till jätten Böltorn, och fick med henne Oden, Vile och Ve.
De tre bröderna slog ihop sina krafter och dräpte urjätten Ymer, vars kropp de använde för att forma himmel, jord, hav och himlavalvet. Borr nämns i Gylfaginning 6 och antydningsvis i Völuspán. Han har inga egna handlingar i mytologin och tycks ha funnits som ett genealogiskt nödvändigt led snarare än som en aktiv gudomlighet.
Källor i Eddorna
- Gylfaginning 6
- Snorres redogörelse för Borr och hans söner. Egen översättning.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Borr är belagd i Gylfaginning som Odens fader och Bures son, vilket gör honom till ett nödvändigt genealogiskt led i den fornnordiska gudasläktens historia.
C Vad vi inte vet
En del forskare menar att Borr och Bure ursprungligen var samma gestalt som sedan delades upp för att skapa ett genealogiskt djup i myten.