Gudarnas urförfader, frigjord ur urtidens is av kon Audhumbla, vars son Borr blev fader till Oden, Vile och Ve.
Bure är den äldste av alla gudar och den förste varelsen med gudanatur i den nordiska skapelseberättelsen. Han var innesluten i en issalt och slickades fram ur den av urkon Audhumbla under tre dagar. Första dagen dök hans hår upp, andra dagen hans huvud och tredje dagen framstod han i full gestalt.
Bure fick sonen Borr, men källorna säger inget om hur det gick till. Borr i sin tur gifte sig med jättekvinnan Bestla och fick med henne de tre gudarna Oden, Vile och Ve. Bure är alltså det gudomliga urstoffet som förenades med jättevärlden för att skapa den gudaslakt som sedan formade kosmos. Han nämns enbart i Gylfaginning 5 och har inga myter knutna till sin person.
Källor i Eddorna
- Gylfaginning 5
- Den enda bevarade källan för Bures uppkomst och släktskap. Egen översättning.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Bures uppkomst ur isen via Audhumblas slickande är belagd i Gylfaginning och representerar den nordiska kosmogonins urskikt.
C Vad vi inte vet
Bure tolkas ibland som ett personifierat urämne snarare än en gudagestalt i egentlig mening, och hans totala frånvaro i all annan diktning förstärker detta intryck.