Smedernas furste, alfernas hövding och den störste hantverkaren i fornnordisk diktning, fångad och hämnad på kung Niduds grymma befallning.
Völund levde med sina bröder Slagfiðr och Egil och tre valkyriebröder vid Ulvsjön i nio år. När valkyriorna flög sin väg sökte bröderna dem förgäves. Völund satt kvar och smidde ringar, djupt längtande. Kung Niduð lät fånga honom i sömnen, skar av hans hamsena och satte honom på ön Säverstaden, där han tvingades smida konungens skatter.
Völunds hämnd var lika konstnärlig som brutal. Han dräpte Niduds söner, förgrep sig mot hans dotter Böðviðr och flydde på vingar han smitt själv. Völundarkvidhan är en av de mörkaste och mest sammansatta eddadikterna, och Völund är en gestalt som förenar konstnärlig briljans med ett hämndbegär utan nåd.
Källor i Eddorna
- Völundarkviða
- Den enda fullständiga källan för Völunds berättelse. Egen översättning.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Völundarkvidhan är bevarad i Codex Regius och ger en sammanhängande berättelse om Völunds öde.
B Vad vi tror oss veta
Völund kopplas av de flesta forskare till den kontinentalgermanska gestalten Weland (engelska Wayland), och berättelsen speglar gemensamma indoeuropeiska mytologiska mönster kring den halte gudomlige smeden.
C Vad vi inte vet
Völunds beteckning 'alfernas furste' (vísi álfa) har lett till spekulationer om huruvida han ursprungligen var en alfgudom snarare än en heroisk gestalt.