Tre gudar gick längs en gren. Det låter som början på ett skämt.
Tor gick först. Loke gick i mitten. Heimdall gick sist. Solen stod lågt och lyste dem rakt i ansiktet, och alla tre höjde handen för att skärma sig, och just då snubblade Tor på Mjölner som hade glidit ner från axeln och lagt sig tvärs framför hans fötter. Loke vände sig om för att skratta och snubblade på sin egen skugga, som föll åt fel håll, för Lokes skugga hade aldrig betett sig som den borde. Heimdall hörde dem falla, tog ett steg bakåt, slog Gjallarhornet mot en kvist och tappade fotfästet.
De föll. Alla tre. Tor svor. Loke skrek. Heimdall sa ingenting men det lät ändå.
Tor landade på norrsidan. Hårt, i mossa, med Mjölner under ryggen. Loke landade på västsidan, i något vått han inte ville undersöka. Heimdall landade på östsidan, mjukare än de andra, för Heimdall landade alltid mjukare. Yggdrasils stam stod mellan dem som en vägg av levande trä, och ingen kunde höra de andra.
'Tor!' ropade Heimdall. Ingenting. 'Loke!' Ingenting.
Tor sparkade på stammen. 'Fan.' Sparkade igen. 'Loke! Heimdall!' Stammen slukade hans röst.
Loke satt i det våta och tänkte.
Ratatosk såg alltihop från kronan. Tre gudar. Förvirrade och separerade. Hans ögon glittrade. Han sprang nedåt.
'Jag såg dig falla,' sa han till Tor. 'Jag vet var de andra är.' 'Bra. Spring och säg åt dem att komma hit.' 'Så fungerar det inte. Jag är budbärare. Du ställer en fråga, jag springer dit, springer tillbaka med svaret.' 'Varför kan du inte bara säga åt dem att gå hit?' 'Det är proceduren.' Ratatosk hade ingen procedur. Men ordet lät bra och Tor var för trött för att ifrågasätta det. 'Fan. Säg åt Heimdall att jag står på norrsidan. Säg att han ska gå åt höger.' 'Norrsidan, åt höger, har det.'
Ratatosk sprang till Heimdall. 'Meddelande från Tor. Han säger, och jag citerar: du är en usel jävla väktare som inte ens kan stå på en gren utan att ramla av som en fyllkaja.' 'Tor sa det?' 'Ordagrant.' 'Det låter inte som Tor.' 'Han var upprörd. Han sa att det var ditt fel. Att du borde ha hört att grenen var rutten.' Inget av det stämde. Tor hade sagt 'norrsidan' och 'åt höger'.
Heimdalls käke spändes. 'Säg till Tor att jag hörde allt han sa på vägen ner. Varje svordom. Varje bönerop. Säg att den som ropar på sin mamma när han faller kanske borde vara tyst om andras brister.'
Tor hade ropat på sin mamma. Någonstans mellan fjärde och femte grenen.
Ratatosk sprang tillbaka. 'Heimdall säger att du grät som ett barn hela vägen ner. Han säger att han hörde dig ropa på din mamma och att hela Yggdrasil hörde det.' Tors ansikte blev rött. 'Jag ropade inte på min mamma.' Han hade ropat på sin mamma. 'Säg den jäveln att om han säger det en gång till slår jag in ansiktet på honom.'
Ratatosk sprang till Loke. Loke satt fortfarande i det våta. Han hade gett upp att flytta sig. 'Nyheter. Tor och Heimdall bråkar. Tor hotar att slå in ansiktet på Heimdall.' Loke höjde ett ögonbryn. 'Bråkar de redan? Vi har legat här i en kvart.' 'Gudar,' sa Ratatosk och ryckte på axlarna. 'Vilken riktning är de?' 'Tor är bakom dig. Heimdall åt vänster.' Båda uppgifterna var fel. 'Och en sak till. Tor sa att allt var ditt fel. Att din skugga drog ner dem.' Loke log tunt. 'Sa han det?' 'Båda två, faktiskt. De är överens om den saken.' Loke reste sig långsamt. 'Jaha.'
Ratatosk sprang. Tillbaka till Heimdall: 'Tor tänker slå ner dig med Mjölner, och Loke håller med.' Tillbaka till Tor: 'Loke har börjat gå åt fel håll med flit och Heimdall vägrar röra sig, han säger att du ska komma till honom.' Tillbaka till Loke: 'De har bestämt att lämna dig här. Heimdall sa att de klarar sig bättre utan dig. Tor sa inget, men han nickade.'
Tor slog Mjölner mot Yggdrasils bark. Dunsen ekade genom hela trädet. Löv föll. Ekorrar som inte var Ratatosk flydde.
Heimdall hörde det genom marken. Han började gå mot dunsen. Loke hörde det också. Han hade redan börjat misstänka att ekorren ljög, för Loke kände igen en lögnare. Han hade sett tillräckligt många i spegeln.
De hittade varandra vid stammens fot. Tor med Mjölner i handen och svett i pannan. Heimdall med jord på knäna. Loke med kläderna våta av något han fortfarande vägrade prata om.
'Ekorren ljög,' sa Loke. 'Jag vet,' sa Heimdall. 'Jävla ekorre,' sa Tor.
Ratatosk satt på en gren ovanför och tittade ner. Tre gudar, och det hade bara räckt till en förmiddag. Lite besviken. Men bara lite.
De klättrade upp. Tor först. Loke i mitten. Heimdall sist. Och Ratatosk sprang förbi dem uppåt med svansen i vädret, för det var gott om dag kvar.