Nationalromantisk konst och 1800-talets återupptäckt
Den bildande konsten
Nationalromantiken som konstnärlig rörelse fann i den fornnordiska mytologin ett rikt bildspråk för att gestalta idéer om ursprung, natur och folk. I Sverige blev målare som Nils Blommér, August Malmström och Mårten Eskil Winge centrala gestalter. Blommérs "Näckens polska" (1850) och "Älvornas dans" förde in väsen ur folktron i en akademisk tradition, medan Winge i "Tor's kamp med jättarna" (1872) gav asarnas strider en monumental och dramatisk form.
I Norge bidrog Peter Nicolai Arbo och Theodor Kittelsen med verk som kom att forma hur generationer av skandinaver föreställer sig fornnordisk mytologi. Arbos "Valkyrien" (1869) är ett av de mest reproducerade verken i genren, med sin bild av en ridande valkyria mot en stormig himmel. Kittelsen, mest känd för sina illustrationer till norska folksagor, gav trollväsen och naturandar ett visuellt liv som fortfarande lever kvar i populärkulturen. Den danske illustratören Lorenz Frølich skapade omfattande bildsviter till Eddan och präglade den grafiska tolkningen av gudarna under hela seklets senare hälft.
Rörelsen var inte begränsad till Skandinavien. Tyskt och brittiskt intresse för den germanska forntidens mytologi skapade en paneuropeisk konstströmning där eddiska motiv tolkades utifrån skilda nationella perspektiv. Det gemensamma draget var en längtan tillbaka till ett förmodat ursprungligt tillstånd, en föreställd forntid fri från industrialismens omvälvningar.
Wagner och musikens roll
Ingen enskild konstnär har haft större inflytande på hur den fornnordiska och forngermanska mytologin uppfattas i västerländsk kultur än Richard Wagner. Hans operasvit "Der Ring des Nibelungen", komponerad mellan 1848 och 1874, sammanfogade motivkretsar från den norröna Volsungasagan och det mellanhögtyska Nibelungenlied till ett nytt helhetsverk av enorma dimensioner. Verket uruppfördes i sin helhet i Bayreuth 1876 och var ett kulturellt skalv vars efterverkningar fortfarande känns.
Wagners bearbetning var inte filologiskt korrekt i modern mening. Han omtolkade, sammanförde och skapade nytt material fritt, med dramatiska och filosofiska mål som gick långt utöver källtexternas ramar. Ändå kom hans gestaltningar av Wotan, Siegfried, Brynhilde och Fafner att bli arketypiska för en hel epok. Begreppet "leitmotiv", det genomgående musikaliska temat knutet till en person eller idé, fick sin definitiva konstnärliga form i Ringen och påverkade all senare filmmusik och dramatisk musik.
Wagners inflytande sträcker sig även till den politiska sfären, vilket diskuteras i ett senare avsnitt. I rent musikalisk och kulturell mening öppnade han en dörr för den breda europeiska publiken till mytologiskt material som dessförinnan hade varit förbehållet lärda kretsar och en smal intresserad allmänhet.
Litterär reception: Morris, Grundtvig och romantikens filologer
I England tog William Morris den norröna litteraturen till sig med en intensitet som färgade hela hans konstnärliga projekt. Han lärde sig isländska, reste till Island 1871 och 1873, och producerade såväl prosaöversättningar av sagorna som självständiga verk inspirerade av nordisk diktning. Hans Arts and Crafts-rörelse hämtade formspråk ur medeltida nordisk hantverk och lyfte fram tanken att konsthantverk och finkonst stod i ett värdigt samspel. Morris såg i de isländska sagorna och eddadiktningen en litteratur befriad från det han uppfattade som den klassiska antikens hierarkier.
I Danmark spelade N.F.S. Grundtvig en avgörande roll för att göra den fornnordiska mytologin tillgänglig och meningsfull för en bred läsekrets. Hans "Nordens mytologi" (1808, reviderad 1832) var ett tidigt och inflytelserikt försök att systematisera och tolka den norröna gudavärlden. Grundtvig förstod mytologin som ett levande andligt arv, inte bara som fornlämning, och hans arbete fick djup inverkan på dansk folkbildning och den framväxande folkhögskolrörelsen.
Bakom de konstnärliga tolkningarna låg ett vetenskapligt arbete av enastående dignitet. Filologer som Rasmus Rask och Jacob Grimm lade grunden för den jämförande språkvetenskapen och mytologiforskningen. Grönbechs "Vor Folkeæt i Oldtiden" och senare religionshistoriska arbeten byggde vidare på denna grund och försökte rekonstruera den andliga och sociala världen bakom källtexterna. Utan detta filologiska arbete hade den konstnärliga receptionen saknat det råmaterial den behövde.