Populärkultur

Film och television

Marvels seriefigur Tor introducerades i serietidningsformat 1962 av Stan Lee, Larry Lieber och Jack Kirby, och övertogs av filmformatet i och med Kenneth Branaghs "Tor" (2011). Marvel-versionen är en fri bearbetning som behåller kärnnamnen, Tor, Loke, Oden, Asgård, men omformar dem i grunden till figurer passande för ett modernt superhjälteformat. Loke transformeras från en skiftande trickers-figur i källtexterna till en mer entydigt antagonistisk roll, medan Oden stiliseras till en patriarkal auktoritetsfigur utan de ambivalenser som präglar hans mytologiska gestalt.

Tv-serien "Vikings" (History Channel, 2013-2020) tog ett annat grepp och försökte skildra en historisk vikingatidsmiljö med mytologiska inslag. Serien rörde sig fritt mellan historiska figurer som Ragnar Lodbrok och mytologiska element, och uppnådde en bred publik som för många blev den primära porten in till vikingatiden. Historiker och arkeologer har pekat på talrika anachronismer och felaktigheter i kostym och samhällsskildring, men serierna har otvivelaktigt väckt ett folkligt intresse för perioden. "The Last Kingdom", baserad på Bernard Cornwells romanserie, erbjöd en kompletterande bild av vikingatiden sedd från ett anglosaxiskt perspektiv.

Gemensamt för de flesta filmiska tolkningar är att de hämtar enstaka element ur mytologin och placerar dem i dramatiska strukturer formade av moderna berättarkonventioner. Det handlar sällan om att återge mytologin som sådan, utan om att använda dess motivkrets som ett igenkännbart kulturellt reservoir. Resultatet är ett skikt av populärkulturella föreställningar om vikingar och fornnordiska gudar som lever vid sidan av, och ofta i konkurrens med, den faktiska källtexttraditionen.

Spel och litteratur

Datorspel har blivit ett av de mest inflytelserika medierna för fornnordisk mytologis spridning. "God of War" (2018) och dess uppföljare "God of War: Ragnarök" (2022) förtjänar särskild uppmärksamhet för sin ambition att engagera sig med källmaterialet. Spelets skapare, bland dem director Cory Barlog, konsulterade mytologiska experter och strävade efter att återge ett samhälles religion och kosmologi med respekt, om än i ett format som kräver dramatiska förenklingar. Spelet introducerade begreppet Fimbulvinter och gestalter som Freja, Mimir och Brok för en global publik av miljontals spelare.

"Assassin's Creed Valhalla" (2020) valde ett mer historiserande grepp och placerade spelarens karaktär i ett detaljrikt vikingasamhälle, med mytologiska element som visionära upplevelser snarare än bokstavlig verklighet. Överlevnads- och byggspelet "Valheim" (2021) tog ett mer fabulöst förhållningssätt och skapade en helt igenom mytologisk spelvärld befolkad av väsen ur den nordiska traditionen. Litterärt har Neil Gaimans "Norse Mythology" (2017) nått en enorm läsekrets med sin tillgängliga omberättning av eddamyterna i en samtida prosa.

J.R.R. Tolkiens inflytande är ett kapitel för sig. Tolkien var Rawlinson and Bosworth Professor of Anglo-Saxon vid Oxford (1925-1945), sedan Merton Professor of English Language and Literature (1945-1959), och studerade fornnordisk litteratur hela sitt liv. Hans fiktiva verk hämtar djupt ur nordisk mytologi: Gandalf är formad efter Odens vandringsgestalt, Ents påminner om jättevarelser i den nordiska kosmologin, och Tolkiens skapelse av ett eget mytologiskt universum i "Silmarillion" är otänkbar utan det norröna förebilderna. Hans arbete har i sin tur påverkat hela det moderna fantasylitteraturgenrets formspråk.

Musik

Musikens förhållande till fornnordisk tradition sträcker sig från Wagners arv till nutida genrer med djupa rötter i den nordiska kultursfären. Inom metalmusiken uppstod på 1990-talet det som kallas vikingametal, med band som Bathory, Enslaved, Amon Amarth och Månegarm som centrala gestalter. Genren kännetecknas av referenser till vikingatid, norröna gudar och nordisk natur, och rör sig stilistiskt från det melodiösa till det extremt tunga.

Wardruna, grundat av Einar Selvik 2003, har tagit ett mer utpräglat rekonstruktionistiskt och musikaliskt experimentellt grepp. Selvik studerade den norröna musikaliska traditionen och skapade ett sound baserat på forntida instrument som lyra, tagelharpa och munnharpa, kombinerat med vokaltekniker inspirerade av skaldetraditionens recitation. Wardrunas musik figurerade i "Vikings"-serien och nådde därmed en bred internationell publik. Heilung, ett danskt-norskt-tyskt ensemble, arbetar med liknande arkeologiska och rekonstruktionistiska utgångspunkter och drar fulla arenor i Europa och Nordamerika.

Det är viktigt att skilja mellan den kommersielle estetiken och de mer seriöst orienterade projekten. Många band och artister använder vikingatida och mytologiska bilder som scenkostymer utan djupare förtogenhet med källmaterialet. Wardruna och Heilung representerar en annan riktning, där den musikaliska processen är tätt förbunden med ett ingående studium av arkeologiska fynd, textliga källor och rekonstruerade instrument. Båda fenomenen lever sida vid sida i ett samtida musikaliskt landskap där fornnordisk kultur har blivit ett globalt varumärke.