Fornnordiskt versschema med varvade långrader och kortare fullrader, vanligt i visdomsdikter.
Ljodahattr är ett av de tre huvudsakliga versmåtten i eddadiktningen jämte fornyrdislag och malahattr. Strofen byggs av två halvlånga rader följda av en kort hel rad, med allitteration som bärande princip.
Versmåttet används i Hávamál, Sigrdrífumál och Skírnismál och är särskilt förknippat med didaktisk och magisk diktning. Dess rytmiska struktur anses återspegla en muntlig föredragstradition med sångliga inslag.
Belägg
- Hávamál, Poetisk Edda (ca. 1270, Codex Regius)
- Det mest omfattande exemplet på ljodahattr i eddakorpusen.