Hár beskriver de två urvärldar som föregick skapelsen: det isiga Niflheim i norr med källan Hvergelmer, och det brinnande Muspelhem i söder, bevakat av Surt.
Fyrst var þó sá heimr í suðrhálfu er Múspell heitir. Hann er ljóss ok heitr. Sá salr er logandi ok brennandi. Hann er ófær þeim er þar eru útlendir ok eiga þar eigi heimkynni. Surtr heitir sá er þar sitr á löndum at vörðu.
Forst var dock den värld i söder som kallas Muspell. Den är ljus och het. Den salen är flammande och brinnande. Den är ofarbar för dem som är utlänningar där och inte har sitt hem där. Den som sitter där på gränsen till vakt heter Surt.
En fyrir norðan fann verðldin þá er Niflheimr heitir. Í þeim heimi er brunn sá er Hvergelmir heitir, ok þaðan af renna þær ár er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiptr. Gjöll er næst Helveggjum.
Men mot norr uppstod den värld som heter Niflheim. I den världen är den källa som heter Hvergelmer, och därifrån rinner de floder som kallas Svöl, Gunnþrå, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr och Hríð, Sylgr och Ylgr, Víð, Leiptr. Gjöll är närmast Helvägarna.