Red Sleipner till Hel för att försöka hämta tillbaka Baldr från dödsriket.
Hermod (fornnordiska Hermóðr) framträder i mytologin som den as som frivilligt åtog sig det farligaste uppdraget efter Baldrs död: att rida till Hel och be dödsgudinnan att släppa Baldr tillbaka till de levande. I Gylfaginning 49 berättar Snorre hur Oden lånade sin häst Sleipner åt Hermod, som red i nio nätter genom djupa, mörka dalar ned till Hels portar. Han hoppade över grinden Helgrind på Sleipner och mötte Baldr, som satt på hedersplatsen i Hels sal.
Hel ställde villkoret att alla ting i världen måste gråta över Baldr för att han skulle få återvända. Hermod förde budet tillbaka, men jättinnan Þökk (förmodligen Loke i förklädnad) vägrade att gråta, och Baldr förblev i dödsriket. I Hyndluljóð 2 nämns en Hermóðr som mottar en hjälm och brynja, men huruvida det rör sig om samma gestalt är osäkert. Hermods status bland asarna diskuteras: Snorre kallar honom Odens son, men i Poetiska Eddan är hans genealogi vag, och en del forskare menar att han snarare är en mytologisk funktionsbärare än en etablerad gudom.
Källor i Eddorna
- Gylfaginning 49
- Snorre berättar om Hermods ritt till Hel på Sleipner för att hämta Baldr; Hels villkor och den misslyckade gråten.
- Hyndluljóð 2
- En Hermóðr nämns som mottagare av hjälm och brynja, men identifikationen med Baldrs budbärare är osäker.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Hermod rider Sleipner till Hel för att försöka återföra Baldr, men misslyckas när Þökk vägrar gråta. Detta beläggs utförligt i Gylfaginning 49.
B Vad vi tror oss veta
Huruvida Hermod är en fullvärdig as eller snarare en mytologisk funktionsbärare (budbärare) utan egen kult är omtvistat. Snorre kallar honom Odens son, men Poetiska Eddan ger honom ingen tydlig genealogi.