En skympfpåle rest för att vanhedra en fiende genom nid-magi.
Nidstången var en påle, ofta av trä, krönt med ett avhugget djurhuvud och ristade runor. Den restes mot en fiende för att anropa skam och olycksbringande krafter mot denne.
Bruket beskrivs i flera sagor, bland annat Egils saga, där Egill Skallagrímsson reser en nidstång mot kung Eiríkr blóðøx. Ceremonin ansågs juridiskt och magiskt bindande.
Belägg
- Egils saga, kap. 57
- Primärkälla för nidstångens rituella utförande.