En öppen förteckning över de sakrättelser som gjorts i granskningen mot primärkällor och forskning, med motivering och källhänvisning för var och en.
Allt redaktionellt innehåll på Northern Tales granskas systematiskt mot primärkällor och etablerad forskning. Denna sida dokumenterar öppet de rättelser som gjorts: vad som stod, vad det ändrades till, och på vilken källgrund. Varje rättelse anger primärkälla (strof- eller kapitelnummer, handskriftssignum) och relevant sekundärlitteratur. Wikipedia länkas i förekommande fall enbart som ingång, aldrig som källa för ett påstående.
Granskningen följer sajtens epistemiska standard: A (belagt i manuskript, brett konsensus), B (rimlig men omdebatterad rekonstruktion), C (luckor, förlorade texter, moderna tolkningar). En rättelse innebär oftast att ett påstående som presenterats som A i själva verket var B eller C, eller att en uppgift motsades av primärkällan.
Faktarättelserna redovisas var för sig nedan. Mekaniska och strukturella justeringar sammanfattas sist. Granskningen pågår, och listan fylls på efter hand som fler avsnitt gås igenom.
Grípisspá är genomgående komponerad på fornyrðislag, det narrativa versmått som bär Codex Regius hjältedikter, och inte på ljóðaháttr, dialog- och visdomsdiktningens versmått. Metern är direkt observerbar i strofbyggnaden och därmed ett A-påstående.
Källor: Grípisspá, i E. Pettit (utg.), The Poetic Edda: A Dual-Language Edition (Open Book Publishers, 2023); Grípisspá (encyklopedisk ingång)
Enligt Völsunga saga (kap. 27) vägrade Gunnars häst elden, och även Grani bar honom inte igenom. Sigurðr och Gunnarr bytte då skepnad, och Sigurðr red Grani genom vaverlogan. Att tillskriva Gunnarr själva dådet förväxlar de två gestalterna och döljer sagans centrala bedrägerimotiv.
Källor: Völsunga saga, kap. 27 (Wikisource); R. G. Finch (utg./övers.), The Saga of the Volsungs (London: Nelson, 1965)
Fjölsvinnsmál 26 anger uttryckligen att Loptr smidde vapnet fyr nágrindr neðan, nedanför likgrindarna. Uppgiften om Mimers källa saknar stöd i källtexten och motsade dessutom sajtens egen kommentar till Svipdagsmál. I den reviderade texten anges i stället den belagda kopplingen till trädet Mímameiðr, samt att namnet Lævateinn är Sophus Bugges emendation av handskriftens Hævateinn.
Källor: Fjölsvinnsmál 26, i E. Pettit (utg.), The Poetic Edda: A Dual-Language Edition (Open Book Publishers, 2023); Lævateinn (encyklopedisk ingång)
Skáldatal är bevarad i två redaktioner: i DG 11 och i Kringla, Heimskringlas huvudhandskrift, som förlorades i Köpenhamnsbranden 1728 men bevaras i avskrifter. De två versionerna skiljer sig åt i vilka skalder och furstar de upptar.
Källor: DG 11 (U), Codex Upsaliensis (skaldic.org); Skáldatal (encyklopedisk ingång)
Förleden nið- betyder mörk (nedan, avtagande måne). Den etablerade översättningen av Niðavellir (Völuspá 37) är de mörka fälten, med nedre eller undre fält som alternativ läsning knuten till niðr, ned. Nedsjunkna ligger inte i etymologin. Eftersom läsningen är omdebatterad hör den till kategori B.
Källor: Völuspá 37 (Neckel/Kuhn 1983); Niðavellir (encyklopedisk ingång)
Den engelska översättningen hade slagit ihop två fornnordiska rader till en, så stroferna 4 och 14 visade sju rader mot åtta i fornnordiskan och svenskan. Radstrukturen återställdes så att de tre parallella texterna följer strofens uppbyggnad. Ingen betydelse ändrades.
Källor: Hamðismál 4 och 14 (Neckel/Kuhn 1983)
Två av de trasiga hänvisningarna var oprecisa former av Ursula Dronkes samlade utgåva (1969–2011) och konsoliderades. Tre var reella verk som saknades i förteckningen och lades till: R. G. Finch, The Saga of the Volsungs (1965); Sigurður Nordal, Völuspá (1923); Jens Peter Schjødt, Initiation between Two Worlds (2008).
Ásatrúarfélagið grundades vid sommarsolståndet 1972, men det statliga erkännandet som religiöst samfund kom året därpå, 1973. Texten sammanförde de två årtalen till ett.