Helreið Brynhildar

Brynhilds färd till Hel

Brynhildr's Ride to Hel

14 strofer

Sammanfattning

A

Helreið Brynhildar skildrar Brynhilds resa till dödsriket efter hennes död på Sigurds bål. På vägen passerar hon en jättinna som anklagar henne för blodskuld.

Brynhild försvarar sig genom att återberätta sin historia: valkyrieursprunget, Odens bestraffning, Sigurds svek och sitt berättigade hämnd. Hon hävdar att hon och Sigurd aldrig borde ha skilts åt.

Dikten avslutas med Brynhilds deklaration att de aldrig ska vara åtskilda i Hel. Monologen ger Brynhilds perspektiv på Sigurdcykelns tragedi.

Berättelsen

Reið Brynhildrá helveg,keyrði hon vagnmed gullnom reinom;svá fór til hallarhinnar steinbyggðoer í vegivíssi þurs kona.
Brynhildr redpå Helvägen,hon drev sin vagnmed gyllene tylar;så färdades hon mot hallenden av sten byggdasom på vägenen jättekvinnas hand visade.

Svensk översättning: egen översättning.

Skaltu í gegnomganga eigisteina garðamína stíga;þér sœmði heldrat hefja vefen at vitjaannars vers.
Du skall integå igenommin stenomgärdadegards stigar;dig anstode bättreatt höja vävstolenän att söka uppen annans mans boning.

Svensk översättning: egen översättning.

Hvat viltu í gegnomgrjóti faraok freista mínarfeiknar stíga?Þú hefr, Brynhildr,Buðla dóttir,illt um unnityfir alla men.
Vad vill duta dig genom stenaroch pröva minafarliga stigar?Du har, Brynhildr,Buðlis dotter,gjort ontmot alla människor.

Svensk översättning: egen översättning.

Berðu þik eigi,brynju þurs kona,at sannendumsonar Grímnis;þó hefi ek yðvartyfir alla menkonungr minnat kenna látit.
Skryt inte, jättekvinnei brynja,med sanningom Grimnirs son;dock har jag låtiter allaförstå vad min konungverkligen är.

Svensk översättning: egen översättning.

Ek sá þanner sigraðr varallt í gullí Grana sali;þar var oss beztat þykkja,þar er ek vannviktoría frœkna.
Jag såg honomsom segradeallt i guldi Grans hallar;där var oss bästatt tyckasdär jag vannden djärva segern.

Svensk översättning: egen översättning.

Vann ek þat ávígregin mörk,er hér í öðlaskallir vilja;gaf ek Hjálm-Gunnarí Hel síðan,gaf ek Auðuyngvan sigr.
Jag utförde detpå slagfältets skog,vad alla villförvärva härinne;jag sände Hjálm-Gunnartill Hel sedan,jag gav Auðaden unge segern.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá reiddisk mérÓðinn þess,er hann sá mikskjaldmeyjar veltu;svaf ek síðansvefni lönguer mik Sigurðrsveipaðisk ramma.
Då vredgades Óðinnpå mig för detta,när han såg migstörta sköldjungfrur;jag sov sedani lång sömntills Sigurðrvecklade bort mina band.

Svensk översättning: egen översättning.

Bjó unni mérbeztr allraSigurðr suðraf Seklings niðjum;þangat skalltuþínar rekkjurfá, en hér munfótr minn standa.
Av alla älskade migbästSigurðr söderutbland Säkling-ättens män;dit skall dudina sängarhämta, men här skallmin fot stå kvar.

Svensk översättning: egen översättning.

Knáttu Göndulok Geirskögulþér ráðaríðu til vígs;þú lézk at eigaAtla bróðuren vilt viðSigurð sofa.
Göndul och Geirskögulfick rådadig till att ridatill striden;du sade dig ägaAtles brodermen ville sovahos Sigurðr.

Svensk översättning: egen översättning.

Strengðak þat heitá hlíðom Hinar:mundi ek þeim eigaer eldi hleypi,ok þann einner yfir Sigurð erá sér vitisáran hugskotr.
Jag avlade det löftetpå Hindarfjällets sluttningar:jag ville äga den mansom rider genom eld,och endast honomsom är förmer än Sigurðrom den ensi sitt sinne vet.

Svensk översättning: egen översättning.

Þat er hann gerðier mik grenjuðuer hann af björgumbrúðr um bar;þá nam hannnær mér standa,svá er minnminni mér forn.
Det var det han gjordesom fällde mig i gråt:när han bar brudenbort från berget;sedan stod hannära mig,så är mittminne mig gammalt.

Svensk översättning: egen översättning.

Átti ek séreinn Sigurðþann er ek þatþjóðmegum þáka;eigi mun ekof þat þreyjaþótt mér þykkiþungt at bera.
Jag ägde för migensam Sigurðr,den jag tackarbland folkens söner;inte skall jagsörja för detfast det tycks migtungt att bära.

Svensk översättning: egen översättning.

Ok þat munaldregi veraþótt hér knáttikonur þrykkja,at ek þolaþetta lengr:hann bar mikbrúðr of daga.
Och det skallaldrig skeatt härvarande kvinnorkan trycka ner migatt jag uthärdardetta längre:han bar migsom brud i livet.

Svensk översättning: egen översättning.

Sjá mun Sigurðrsœkja bæok ek þangatþjóðans rekkjur;ok vit aldriaðskildir verðumeptir dróttinsdóm it forna.
Sigurðr skall sökadet boställetoch jag ditkonungens sängar;och vi skall aldrigåtskiljasefter furstarnasgamla dom.

Svensk översättning: egen översättning.

Centrala begrepp

  • Brynhildr , den döda valkyrian som rider till Hel och försvarar sina handlingar
  • Hel , dödsriket dit Brynhild färdas; jättinnans gränsbevakning speglar mytisk topografi

Tolkningstraditioner

A Vad vi vet

Helreið Brynhildar är bevarad i Codex Regius, placerad efter Sigurðarkviða hin skamma.

Diktens form, en dialog mellan den döda och en gränsväktare på vägen till underjorden, har paralleller i sumerisk och grekisk tradition (Inannas nedstigning, Odysséens nekuia).

B Vad vi tror oss veta

Huruvida dikten ursprungligen tillhörde Sigurdcykeln eller är en fristående komposition som infogats diskuteras. Dess korta omfång och självständiga ton skiljer den från de omgivande dikterna.

Jättinnans identitet är oklar; hon har tolkats som en dödsvakt, en völva eller Hels portvakt.

C Vad vi inte vet

Huruvida Brynhilds anspråk på att förenas med Sigurd i Hel speglar en faktisk trosföreställning om kärlek bortom döden kan med nuvarande belägg inte avgöras.

Källor och vidare läsning

Primärkällor

  • Neckel, Gustav, och Hans Kuhn. 1983. Edda: Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern. 5. uppl. Heidelberg: Winter.

Översättningar

  • Brate, Erik (övers.). 1913. Eddan: De nordiska guda- och hjältesångerna. Stockholm: Norstedt. (PD)
  • Collinder, Björn (övers.). 1957. Den poetiska Eddan. Stockholm: Forum.

Vetenskapliga verk

  • Lindow, John. 2001. Norse Mythology: A Guide to Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs. Oxford: Oxford University Press.
  • Simek, Rudolf. 1993. Dictionary of Northern Mythology. Translated by Angela Hall. Cambridge: D. S. Brewer.
  • de Vries, Jan. 1956–1957. Altgermanische Religionsgeschichte. 2 vols. Berlin: de Gruyter.
  • Turville-Petre, E. O. G. 1964. Myth and Religion of the North: The Religion of Ancient Scandinavia. London: Weidenfeld and Nicolson.