Tor beger sig till jätten Hymir och ror ut med honom till havs. Han använder ett oxhuvud som bete. Jörmungandr nafsar på kroken och Tor drar upp ormen ur havet. De stirrar på varandra. Hymir hugger av linan i förskräckelse och ormen sjunker ner i djupet.
Þórr fór til Hymis jötuns. Þeir reru á haf ok Þórr tók haussinn af uxanum ok gerði sér beitu. Þórr kastaði ór bátinum, ok beit Miðgarðsormrinn á beitu.
Tor begav sig till jätten Hymir. De rodde ut till havs och Tor tog huvudet av en oxe och använde det som bete. Tor kastade ut från båten, och Midgårdsormen bet på betet.
Þórr dró fast upp orminn. Miðgarðsormrinn gapti mjök. Þórr brá upp hendi ok laust til höfuðsins Mjölni. En þá er Hymir sá Miðgarðsorm, þá snaraðist hann ok hjó af þræðinn. Ormrinn sökkvi í sjóinn.
Tor drog hårt upp ormen. Midgårdsormen gapade vilt. Tor lyfte armen och slog mot ormens huvud med Mjölnir. Men när Hymir såg Midgårdsormen ryggade han och högg av linan. Ormen sjönk i havet.
Eddacitat
Vað varð at vegi, / vinr Hrungnis / dró djarfliga / dýr upp á borð; / lítt leifðisk líf / Lyngvis móður, / þá er Þórr ofan / hamri laust.
Vadret nådde vägen, Hrungnirs vän drog djärvt djuret upp ombord; litet kvarlev livet hos Lyngvis moder, när Tor ovanifrån slog med hammaren.