Völuspá

Valans spådom

The Prophecy of the Seeress

Sextiosex strofer som rymmer kosmogoni, mytisk historia och Ragnarök, framställda som en valas syn på världens förlopp

Sammanfattning

A

En valas (sierska) syn på världens förlopp från Ginnungagap till Ragnarök och den nya världen. Dikten är ramberättad: Oden själv har sökt upp valan för att få henne att tala (strof 1, 28), och hon svarar i en svit av minnesbilder som gradvis skiftar från dåtid till profeti.

De första strofena (1–8) rymmer skapelsen. Därefter följer dvärgkatalogen (9–16), människornas tillblivelse (17–18), Yggdrasil och nornorna (19–20), och det första krigets utbrott genom Gullveigs brännande (21–24). Mellanpartiet (25–44) väver samman enskilda myter: avtalet med murbyggaren, Heimdallrs horn, Odens offer, bindandet av Loke, tecknen på världens slut. Ragnarök sträcker sig över strof 45–58. Avslutningen (59–66) berättar om jordens återuppstigande ur havet, de överlevande gudarnas återkomst till Iðavöllr, en ny gyllene sal på Gimlé, och den sista bilden av Níðhöggr som flyger bort med lik.

Völuspá är den mest citerade av eddadikterna och den som ger den fullständigaste ramen för fornnordisk kosmologi. Den är också den mest omdiskuterade. Kristet inflytande är uppenbart på flera ställen (särskilt i Ragnarök-bilderna), men graden av kristet inflytande är en levande forskningsfråga.

Berättelsen

Hljóðs bið ek allarhelgar kindir,meiri ok minnimögu Heimdalar;viltu at ek, Valföðr,vel fyr teljaforn spjöll fira,þau er fremst um man.
Tystnad ber jagav alla heliga släkten,större och mindre,Heimdalls söner;du vill, Valfader,att jag väl skall förtäljaforntida mäns sägner,de första jag minns.

Svensk översättning: egen översättning.

Ek man jötnaár um borna,þá er forðum mikfœdda höfðu;níu man ek heima,níu íviðjur,mjötvið mæranfyr mold neðan.
Jag minns jättarfödda i urtid,de som fordomfött mig själv;nio världar minns jag,nio rötter,det berömda måttträdetdjupt under mull.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 1
Ár var alda,þat er ekki var,vara sandr né særné svalar unnir;jörð fannsk ævané upphiminn,gap var ginnunga,en gras hvergi.
Det var i urtiden,då intet fanns:ingen sand, ingen sjö,inga svala vågor;jord fanns ickeoch ej heller upphimmel,gap var de gapandes,och gräs ingenstans.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 9
Áðr Burs synirbjöðum upp um hófu,þeir er Miðgarðmæran skópu;sól skein sunnaná salar steina,þá var grund gróingrœnum lauki.
Innan Burs sönerlyfte landet,de som Midgårdden sköna skapade;sol sken söderifrånpå salens stenar,då var grunden bevuxenav grönt gräs.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 11
Sól varp sunnan,sinni mána,hendi inni hœgriof himinjöður;sól þat né vissihvar hón sali átti,stjörnur þat né vissuhvar þær staði áttu,máni þat né vissihvat hann megins átti.
Solen kastade söderifrån,följeslagare till månen,sin högra handöver himlens rand;solen visste det inte,var hon hade sina salar,stjärnorna visste det inte,var de hade sina platser,månen visste det inte,vilken makt han ägde.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 11
Þá gengu regin öllá rökstóla,ginnheilug goð,ok of þat gættusk;nótt ok niðjumnöfn um gáfu,morgin hétuok miðjan dag,undorn ok aftan,árum at telja.
Då gick alla makternatill domarsäten,urheliga gudar,och samrådde:natten och hennes sönergav de namn,morgon kallade deoch mitt på dagen,middag och afton,för att räkna åren.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 19
Hittusk æsirá Iðavelli,þeir er hörg ok hofhátimbruðu;afla lögðu,auð smíðuðu,tangir skópuok tól gerðu.
Asarna möttespå Idavall,de som altare och helgedomhöga byggde;de lade städ,smidde guld,skapade tängeroch gjorde redskap.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 20
Tefldu í túni,teitir váru,var þeim vettergisvant ór gulli,uns þrjár kvámuþursa meyjarámáttkar mjökór Jötunheimum.
De spelade bräde i gården,glada voro de,intet fattades demav guldet,tills tre kom,jättemöar,ytterst mäktiga,ur Jötunheim.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 14
Þá gengu regin öllá rökstóla,ginnheilug goð,ok of þat gættusk,hverr skyldi dvergadróttir skepjaór Brimis blóðiok ór Bláins leggjum.
Då gick alla makternatill domarsätena,urheliga gudar,och samrådde om det:vem som skulledvärgarnas skaror skapaur Brimirs blodoch ur Bláinns lemmar.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 14
Þar var Móðsognirmæztr um orðinndverga allra,en Durinn annarr;þeir mannlíkunmörg um gerðu,dvergar ór jörðu,sem Durinn sagði.
Där blev Móðsognirden förnämsteav alla dvärgar,och Durinn den andre;de gjorde mångamänniskolika gestalter,dvärgar ur jorden,som Durinn sade.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 14
Nýi, Niði,Norðri, Suðri,Austri, Vestri,Alþjófr, Dvalinn,Nár ok Náinn,Nípingr, Dáinn,Bífurr, Bafurr,Bömburr, Nóri,Ánn ok Ánarr,Ái, Mjöðvitnir.
Nýi, Niði,Norðri, Suðri,Austri, Vestri,Alþjófr, Dvalinn,Nár och Náinn,Nípingr, Dáinn,Bífurr, Bafurr,Bömburr, Nóri,Ánn och Ánarr,Ái, Mjöðvitnir.

Svensk översättning: egen översättning.

Veigr ok Gandalfr,Vindalfr, Þráinn,Þekkr ok Þorinn,Þrór, Vitr ok Litr,Nýr ok Nýráðr,nú hefi ek dverga,Reginn ok Ráðsviðr,rétt um talða.
Veigr och Gandalfr,Vindalfr, Þráinn,Þekkr och Þorinn,Þrór, Vitr och Litr,Nýr och Nýráðr,nu har jag dvärgarnaReginn och Ráðsviðrrätt uppräknat.

Svensk översättning: egen översättning.

Fíli, Kíli,Fundinn, Náli,Hefti, Víli,Hannarr, Svíurr,Billingr, Brúni,Bíldr ok Búri,Frár, Hornbori,Frægr ok Lóni,Aurvangr, Jari,Eikinskjaldi.
Fíli, Kíli,Fundinn, Náli,Hefti, Víli,Hannarr, Svíurr,Billingr, Brúni,Bíldr och Búri,Frár, Hornbori,Frægr och Lóni,Aurvangr, Jari,Eikinskjaldi.

Svensk översättning: egen översättning.

Mál er dvergaí Dvalins liðiljóna kindumtil Lofars telja;þeir er sóttufrá SalarsteiniAurvanga sjöttil Jöruvalla.
Det är tid att dvärgarnai Dvalinns följeför mäns släktentill Lofarr räkna;de som drogfrån Salarsteinn,Aurvangrs marker,till Jöruvellir.

Svensk översättning: egen översättning.

Þar var Draupnirok Dolgþrasir,Hár, Haugspori,Hlévangr, Glóinn,Dóri, Óri,Dúfr, Andvari,Skirfir, Virfir,Skáfiðr, Ái.
Där var Draupniroch Dolgþrasir,Hár, Haugspori,Hlévangr, Glóinn,Dóri, Óri,Dúfr, Andvari,Skirfir, Virfir,Skáfiðr, Ái.

Svensk översättning: egen översättning.

Alfr ok Yngvi,Eikinskjaldi,Fjalarr ok Frosti,Finnr ok Ginnarr;þat mun æ uppi,meðan öld lifir,langniðja talLofars hafat.
Alfr och Yngvi,Eikinskjaldi,Fjalarr och Frosti,Finnr och Ginnarr;det skall alltid minnas,medan åldrar lever,den långa ättlängdensom Lofarr ägde.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 18
Uns þrír kvámuór því liðiöflgir ok ástkiræsir at húsi;fundu á landilítt megandiAsk ok Embluörlöglausa.
Tills tre komur den skaran,mäktiga och kärleksfullaasar, till huset;de fann på landmed ringa kraftAsk och Embla,utan öde.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 18
Önd þau né áttu,óð þau né höfðu,lá né lætiné litu góða;önd gaf Óðinn,óð gaf Hœnir,lá gaf Lóðurrok litu góða.
Ande ägde de ej,sinne hade de ej,varken blod eller rösteller gott utseende;ande gav Óðinn,sinne gav Hœnir,blod gav Lóðurroch gott utseende.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 16
Ask veit ek standa,heitir Yggdrasill,hár baðmr, ausinnhvíta auri;þaðan koma döggvarþærs í dala falla,stendr æ yfir grœnnUrðarbrunni.
En ask vet jag stå,den heter Yggdrasil,ett högt träd, bestänktmed vit lera;därifrån kommer daggensom faller i dalarna,den står alltid grönöver Urdarbrunnen.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 17
Þaðan koma meyjar,margs vitandi,þrjár ór þeim saler und þolli stendr;Urð hétu eina,aðra Verðandi,skáru á skíði,Skuld ina þriðju;þær lög lögðu,þær líf kurualda börnum,örlög seggja.
Därifrån kommer möar,som vet mycket,tre, ur den salensom under trädet står;Urð kallades en,den andra Verdandi,de ristade i trä,Skuld den tredje;de lade lagar,de valde livåt åldrars barn,mäns öden.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 20
Þat man hon fólkvígfyrst í heimi,er Gullveigugeirum studduok í höll Hárshana brenndu,þrysvar brenndu,þrysvar borna,oft, ósjaldan,þó hon enn lifir.
Hon minns folkstriden,den första i världen,då de Gullveigmed spjut genomborradeoch i Hárs hallhenne brände,tre gånger brände,tre gånger född,ofta, och åter,ändå lever hon.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 20
Heiði hana hétu,hvars til húsa kom,völu velspáa,vitti hon ganda;seið hon, hvars hon kunni,seið hon hugleikin,æ var hon anganillrar brúðar.
Heiðr kallade de henne,vart hon än kom till hus,en väl spående vala;hon behärskade trollstavar;hon utövade sejd var hon kunde,hon sejdade i trans,alltid var hon älskadav onda kvinnor.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 20
Þá gengu regin öllá rökstóla,ginnheilug goð,ok of þat gættusk,hvárt skyldu æsirafráð gjalda,eða skyldu goðin öllgildi eiga.
Då gick alla makternatill domarsätena,urheliga gudar,och samrådde om det:om asarna skulleerlägga tribut,eller om gudarna allaskulle ha bot.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 20
Fleygði Óðinnok í fólk um skaut,þat var enn fólkvígfyrst í heimi;brotinn var borðveggrborgar ása,knáttu vanir vígspávöllu sporna.
Oden slungadeoch sköt in i hären,det var ännu folkstriden,den första i världen;bruten var borgensbräddvägg hos asarna,vanerna trampadestridskunniga fältet.

Svensk översättning: egen översättning.

Se skapelsen, moment 19
Þá gengu regin öllá rökstóla,ginnheilug goð,ok of þat gættusk,hverr hefði loft alltlævi blandit,eða ætt jötunsÓðs mey gefna.
Då gick alla makternatill domarsätena,urheliga gudar,och samrådde:vem hade luftenmed ondska blandat,eller åt jättesläktgivit Óðs mö.

Svensk översättning: egen översättning.

Þórr einn þar váþrunginn móði,hann sjaldan sitrer hann slíkt of fregn;á gengusk eiðar,orð ok sœri,mál öll meginlig,er á meðal fóru.
Tor ensam slog där,svällande av vrede,han sitter sällan stillnär han hör sådant;brutna blev ederna,ord och löften,alla mäktiga avtalsom dem emellan gällt.

Svensk översättning: egen översättning.

Veit hon Heimdallarhljóð um fólgitund heiðvönumhelgum baðmi;á sér hon ausaskaurgum forsiaf veði Valföðrs.Vituð ér enn, eða hvat?
Hon vet att Heimdallshorn ligger gömtunder det sollysta,heliga trädet;en ström ser hon vällai grumlig forsav Valfaders pant.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Ein sat hon úti,þá er inn aldni kom,Yggjungr ása,ok í augu leit:"Hvers fregnið mik?Hví freistið mín?Allt veit ek, Óðinn,hvar þú auga falt,í inum mæraMímisbrunni."
Ensam satt hon ute,då den åldrige kom,asarnas skräck,och såg i hennes ögon:"Vad frågar du mig?Varför prövar du mig?Allt vet jag, Oden,var du gömde ditt öga,i den berömdaMímisbrunnen."

Svensk översättning: egen översättning.

Drekkr mjöð Mímirmorgin hverjanaf veði Valföðrs.Vituð ér enn, eða hvat?
Mjöd dricker Mímirvarje morgonav Valfaders pant.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Sá hon valkyrjurvítt um komnar,görvar at ríðatil Goðþjóðar;Skuld helt skildi,en Skögul önnur,Gunnr, Hildr, Göndulok Geirskögul.Nú eru talðarnönnur Herjaföðrs,görvar at ríðagrund, valkyrjur.
Hon såg valkyrjorvida komna,redo att ridatill Goðþjóð;Skuld höll skölden,och Skögul den andra,Gunnr, Hildr, Gönduloch Geirskögul.Nu är uppräknadeHärfaders nornor,redo att ridaöver jorden, valkyrjor.

Svensk översättning: egen översättning.

Sá hon Baldri,blóðgum tívur,Óðins barni,örlög fólgin;stóð um vaxinnvöllum hærimjór ok mjök fagrmistilteinn.
Hon såg för Balder,den blodige guden,Odens barn,ödet dolt;det stod uppvuxet,fältet högre,smalt och mycket fagert,mistelståndet.

Svensk översättning: egen översättning.

Varð af þeim meiði,er mér sýndisk,harmflaug hættlig,Höðr nam skjóta.
Av det trädetsom mig visatsblev ett farligt sorgeskott;Höðr tog och sköt.

Svensk översättning: egen översättning.

Baldrs bróðir varof borinn snimma,sá nam Óðins sonreinnættr vega.
Balders broder varsnart född,den Odenssonenstred redan ennätts.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kná Frigggráta í Fensölumvá Valhallar.Vituð ér enn, eða hvat?
Då grät Friggi FensalarValhalls ve.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Hapt sá hon liggjaund Hvera lundilægjarns líkiLoka áþekkjan;þar sitr Sigyn,þeygi um sínumver velglýjuð.Vituð ér enn, eða hvat?
Bunden såg hon liggaunder Hveralundren svekfull skepnadlik Loke;där sitter Sigyn,dock ej gladöver sin make.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Á fellr austanum eitrdalasöxum ok sverðum,Slíðr heitir sú.
En å faller österifrångenom giftdalar,med knivar och svärd:Slíðr heter den.

Svensk översättning: egen översättning.

Stóð fyr norðaná Niðavöllumsalr ór gulliSindra ættar;en annarr stóðá Ókólni,bjórsalr jötuns,en sá Brimir heitir.
I norr stodpå Niðavöllren guldsalav Sindris ätt;och en annan stodpå Ókólnir,jättens ölsal,och den heter Brimir.

Svensk översättning: egen översättning.

Sal sá hon standasólu fjarriNáströndu á,norðr horfa dyrr;féllu eitrdroparinn um ljóra,sá er undinn salrorma hryggjum.
En sal såg hon stålångt från solenpå Náströnd,dörrarna vetter åt norr;giftdroppar föllin genom ljusöppningen;den salen är flätadav ormars ryggar.

Svensk översättning: egen översättning.

Sá hon þar vaðaþunga straumamenn meinsvaraok morðvargaok þanns annars glepreyrarúnu;þar saug Níðhöggrnái framgengna,sleit vargr vera.Vituð ér enn, eða hvat?
Hon såg där vadagenom tunga strömmarmenediga mänoch mordvargaroch den som förförannans trolovade;där sög Níðhöggrde döda,ulven slet i männen.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Austr sat in aldnaí Járnviðiok fœddi þarFenris kindir;verðr af þeim öllumeinna nökkurrtungls tjúgarií trolls hami.
Österut satt den gamlai Järnvedenoch födde därFenris avkomma;av dem alla bliren endamånens slukarei trollets hamn.

Svensk översättning: egen översättning.

Fyllisk fjörvifeigra manna,rýðr ragna sjötrauðum dreyra;svört verða sólskinof sumur eptir,veðr öll válynd.Vituð ér enn, eða hvat?
Han mättar sig med livav dödsdömda män,rödgör gudarnasboningar med blod;svart blir solskenetsomrarna som följer,all väderlek ond.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Sat þar á haugiok sló hörpugýgjar hirðir,glaðr Eggþér;gól um hánumí gaglviðifagrrauðr hani,sá er Fjalarr heitir.
Där satt på en högoch slog på harpangygernas herde,glade Eggþér;ovanför honom goli fågelskogenen fagert röd tupp,den som heter Fjalarr.

Svensk översättning: egen översättning.

Gól um ásumGullinkambi,sá vekr hölðaat Herjaföðrs;en annarr gelrfyr jörð neðan,sótrauðr haniat sölum Heljar.
Hos asarna golGullinkambi,han som väcker hjältarnahos Härfader;och en annan galerunder jorden,en sotröd tuppi Hels salar.

Svensk översättning: egen översättning.

Geyr nú Garmr mjökfyr Gnipahelli,festr mun slitnaen freki renna.Fjölð veit hon frœða,fram sé ek lengraum ragna rökrömm sigtíva.
Nu tjuter Garmr högtvid Gnipahellir,bojorna skall bristaoch vargen löpa fri.Mycket vet hon av sägner,längre fram ser jagmakternas öde,de stridslystna segergudars.

Svensk översättning: egen översättning.

Brœðr munu berjaskok at bönum verðask,munu systrungarsifjum spilla;hart er í heimi,hórdómr mikill,skeggöld, skálmöld,skildir ro klofnir,vindöld, vargöld,áðr veröld steypisk;mun engi maðröðrum þyrma.
Bröder skall stridaoch varandras bane bli,systersöner skallfrändskap spilla;hårt är det i världen,hor utan mått,yxålder, svärdålder,sköldar klyvas,vindålder, vargålder,innan världen störtar;ingen man skallden andre skona.

Svensk översättning: egen översättning.

Leika Míms synir,en mjötuðr kyndiskat inu gallaGjallarhorni;hátt blæss Heimdallr,horn er á lopti,mælir Óðinnvið Míms höfuð.
Mímers söner leker,och ödet tändsvid det gällaGjallarhornet;högt blåser Heimdall,hornet i skyn,Oden talarmed Mímers huvud.

Svensk översättning: egen översättning.

Skelfr Yggdrasilsaskr standandi,ymr it aldna tré,en jötunn losnar;hræðask allirá helvegum,áðr Surtar þannsefi of gleypir.
Yggdrasils askskälver där den står,det gamla trädet stönaroch jätten slits lös;alla bävarpå helvägarna,innan Surtrsfrände slukar det.

Svensk översättning: egen översättning.

Hrymr ekr austan,hefisk lind fyrir,snýsk Jörmungandrí jötunmóði;ormr knýr unnir,en ari hlakkar,slítr nái niðfölr,Naglfar losnar.
Hrymr far österifrån,skölden hålls framför,Jörmungandr vänder sigi jättevrede;ormen piskar vågornaoch örnen skriar,den bleke river lik,Naglfar lossnar.

Svensk översättning: egen översättning.

Geyr nú Garmr mjökfyr Gnipahelli,festr mun slitnaen freki renna.
Nu tjuter Garmr högtvid Gnipahellir,bojorna skall bristaoch vargen löpa fri.

Svensk översättning: egen översättning.

Kjóll ferr austan,koma munu Muspellsof lög lýðir,en Loki stýrir;fara fíflmegirmeð freka allir,þeim er bróðirBýleists í för.
Ett skepp far österifrån,Muspells folkkommer över havet,och Loke styr;de vanvettiga resarmed vargen alla,med dem ärByleists broder på färd.

Svensk översättning: egen översättning.

Surtr ferr sunnanmeð sviga lævi,skínn af sverðisól valtíva;grjótbjörg gnata,en gífr rata,troða halir helveg,en himinn klofnar.
Surtr far söderifrånmed kvistarnas fördärv,från hans svärd skinerstridsgudars sol;klippberg brakande störtar,trollkvinnor irrar,människor trampar helvetsvägenoch himlen rämnar.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kemr Hlínarharmr annarr fram,er Óðinn ferrvið úlf vega;en bani Beljabjartr at Surti;þá mun Friggjarfalla angan.
Då kommer Hlínsandra sorg,när Oden rideratt strida mot ulven;och Beljas bane,den ljuse, mot Surtr;då skall Friggsälskade falla.

Svensk översättning: egen översättning.

Geyr nú Garmr mjökfyr Gnipahelli,festr mun slitnaen freki renna.
Nu tjuter Garmr högtvid Gnipahellir,bojorna skall bristaoch vargen löpa fri.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kemr inn miklimögr SigföðurVíðarr vegaat valdýri;lætr hann megi Hveðrungsmund of standahjör til hjarta;þá er hefnt föður.
Då kommer den väldigeson av Sigfader,Víðarr, att stridamot vilddjuret;han låter Hvedrungsavkomma kännasvärdet i hjärtat;så hämnas fadern.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kemr inn mærimögr Hlöðynjar,gengr Óðins sonrvið orm vega;drepr af móðiMiðgarðs véurr,munu halir allirheimstöð ryðja;gengr fet níuFjörgynjar burrneppr frá naðriníðs ókvíðnum.
Då kommer den namnkunnigesonen av Hlöðyn,Odens son gåratt strida mot ormen;i vrede dräperMidgårds väktare den,alla människor skalllämna världen;nio steg gårFjörgyns sonbort från nidingen,obetvingad.

Svensk översättning: egen översättning.

Sól tér sortna,sígr fold í mar,hverfa af himniheiðar stjörnur;geisar eimiok aldrnari,leikr hár hitivið himin sjalfan.
Solen svartnar,jorden sjunker i havet,från himlen försvinnerde klara stjärnorna;rök yroch livnärarens eld,höga lågor lekermot himlen själv.

Svensk översättning: egen översättning.

Geyr nú Garmr mjökfyr Gnipahelli,festr mun slitnaen freki renna.
Nu tjuter Garmr högtvid Gnipahellir,bojorna skall bristaoch vargen löpa fri.

Svensk översättning: egen översättning.

Fjölð veit hon frœða,fram sé ek lengraum ragna rökrömm sigtíva.
Mycket vet hon av sägner,längre fram ser jagmakternas öde,de stridslystna segergudars.

Svensk översättning: egen översättning.

Sér hon upp komaöðru sinnijörð ór ægiiðja grœna;falla forsar,flýgr örn yfir,sá er á fjallifiska veiðir.
Hon ser stiga uppånyojorden ur havet,åter grön;vattenfall störtar,en örn flyger ovanför,den som på fjälletfångar fisk.

Svensk översättning: egen översättning.

Finnask æsirá Iðavelliok of moldþinurmáttkan dœma,ok minnask þará megindómaok á Fimbultýsfornar rúnar.
Asarna finner varandrapå Iðavöllroch dömer omden mäktiga jordormen,och minns därde stora domarnaoch Fimbultýrsforna runor.

Svensk översättning: egen översättning.

Þar munu eptirundrsamligargullnar töflurí grasi finnask,þærs í árdagaáttar höfðu.
Där skall sedande underligagyllene spelbrickornai gräset hittas,de som i urtidenätterna ägde.

Svensk översättning: egen översättning.

Munu ósánirakrar vaxa,böls mun allz batna,Baldr mun koma;búa þeir Höðr ok BaldrHropts sigtóptir,vel, valtívar.Vituð ér enn, eða hvat?
Osådda åkrarskall växa,allt ont skall bättras,Balder skall komma;de bor, Höðr och Balder,på Hropt segertomter,väl, stridsgudarna.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kná Hœnirhlautvið kjósa,ok burir byggjabrœðra tveggjavindheim víðan.Vituð ér enn, eða hvat?
Då kan Hœnirvälja lotträ,och söner av två bröderbebyggerden vida vindvärlden.Vet ni ännu, eller vad?

Svensk översättning: egen översättning.

Sal sér hon standasólu fegra,gulli þakðan,á Gimlé;þar skulu dyggvardróttir byggjaok of aldrdagaynðis njóta.
En sal ser hon stå,fagrare än solen,guldtäckt,på Gimlé;där skall trofastaskaror booch genom alla åldrarnjuta fröjd.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kemr inn ríkiat regindómi,öflugr, ofan,sá er öllu ræðr.
Då kommer den mäktigetill makternas dom,stark, uppifrån,den som över allt råder.

Svensk översättning: egen översättning.

Þar kemr inn dimmidreki fljúgandi,naðr fránn, neðanfrá Niðafjöllum;berr sér í fjöðrum,flýgr völl yfir,Níðhöggr, nái.Nú mun hon søkkvask.
Där kommer den mörkedraken flygande,den skinande ormen, nedifrån,från Niðafjöll;i sina fjädrar bär han,flyger över fältet,Níðhöggr, lik.Nu skall hon sjunka.

Svensk översättning: egen översättning.

Centrala begrepp

  • ginnunga gap , det gapande tomrummet före skapelsen (strof 3)
  • Miðgarðr , den befästa mittkretsen för människor (strof 4)
  • Iðavöllr , slätten där asarna samlas i urtid och efter Ragnarök (strof 7, 60)
  • Yggdrasill , världsträdet, asken som förbinder de nio världarna (strof 2, 19, 47)
  • Urðr , nornornas första, det redan blivna (strof 20)
  • seiðr , den rituella magin som Heiðr utövar (strof 22)
  • Gullveig , gestalten som brändes tre gånger, möjligen identisk med Freyja (strof 21)
  • Baldr , den blodige guden vars död förebådar Ragnarök; återvänder i den nya världen (strof 31-33, 62)
  • Náströnd , likstranden, straffplats för edbrytare, mördare och äktenskapsbrytare (strof 38-39)
  • Ragnarök , makternas öde, världens undergång och återfödelse (strof 44-58)
  • Fenrir , Lokes sonulv, bunden med Gleipnir, slukar Oden vid Ragnarök (strof 44, 47, 52)
  • Surtr , den svarte, som kommer söderifrån med flammande svärd (strof 51-52)
  • Naglfar , skeppet av dödas naglar som lossnar vid Ragnarök (strof 48, 50)
  • Gimlé , den guldtäckta salen i den nya världen, fagrare än solen (strof 64)
  • Níðhöggr , draken som gnager Yggdrasils rötter och flyger bort med lik i slutstrofen (strof 39, 66)

Tolkningstraditioner

A Vad vi vet

Att Völuspá är ramberättad, med valan som berättare och Oden som tilltalad, är oomtvistat och konsekvent genomfört i dikten. Omkvädet "vituð ér enn, eða hvat?" återkommer som strukturerande element.

Att dikten sträcker sig från kosmogoni (strof 1-8) genom dvärgkatalogen (9-16), människoskapelsen (17-18), nornorna (19-20), det första kriget (21-24), mytisk historia (25-44), Ragnarök (45-58) och en ny värld (59-66) är konsensus.

Att Codex Regius och Hauksbók ger olika läsningar av flera strofer (särskilt 3, 28-29, 54-55, 65) är textkritiskt belagt. Strofindelningen i dvärgkatalogen och i Ragnarökavsnittet varierar mellan utgåvor.

Att Balders död (strof 31-33) och Lokes bindande (strof 35) är centrala narrativa moment som förbinder den mytiska historien med Ragnarök är oomtvistat.

Att Ragnarökskildrningen (strof 45-58) följer en eskalerande struktur, från moralisk upplösning via kosmisk kollaps till total förstörelse, är etablerat i forskningen.

B Vad vi tror oss veta

Att Völuspá bär kristet inflytande är allmänt accepterat, men graden är omdebatterad. Särskilt Ragnaröks nya värld (strof 59-64), Gimlé-passagen (strof 64) och "den mäktige" (strof 65) har paralleller till Uppenbarelseboken och nytestamentlig eskatologi. Dronke (1997, II) argumenterar för sent 1000-tal som kompositionsdatum just på grund av detta.

Att Gullveig (strof 21) är identisk med Freyja är en utbredd tolkning (Turville-Petre 1964, 159), men den vilar främst på namnets koppling till guld och Freyjas association med rikedom.

Att valan i strof 22 (Heiðr) är samma person som den som talar genom hela dikten, eller en separat gestalt, är en levande läsningsfråga (Lindow 2001, 315).

Att Víðarrs hämnd (strof 54) sker med svärd (Codex Regius) eller genom att kliva i ulvens käft (Snorres version, Gylfaginning kap. 51) är en textkritisk variant utan konsensus.

Att dvärgkatalogen (strof 9-16) ursprungligen var en självständig text som infogades i Völuspá är en utbredd hypotes. Den avbrytande slutformeln i strof 12 ("nu har jag dvärgarna rätt uppräknat") stödjer detta.

Att dikten har en cykelstruktur (Iðavöllr i strof 7 och 60, gyllene spelbrickor i strof 8 och 61) som binder den nya världen till den gamla är accepterat som litterärt drag, men huruvida det speglar en cyklisk tidsuppfattning eller enbart en poetisk figur är omtvistat.

C Vad vi inte vet

Vilken plats Völuspá hade i förkristen religiös praxis, om någon, är okänt. Var den en ritualtext, en diktarprestation vid hovet, ett memento för muntlig tradering, eller en sen medeltida komposition för ett kristet läsarhov är inte avgjort.

Om dikten ursprungligen slutade med strof 66 (Níðhöggr med lik) eller med den nya världen och Gimlé är textkritiskt och tolkningsmässigt omdebatterat. Codex Regius och Hauksbók ordnar de avslutande stroferna olika.

Identiteten hos "den mäktige" i strof 65, som kommer "uppifrån" och "råder över allt", är helt öppen. Kristus, en okänd hednisk gud, Oden i förnyad gestalt, eller en poetisk abstraktion har alla föreslagits. Hauksbók utelämnar strofen. Ingen konsensus finns.

Huruvida Garmr (strof 44, 49, 57) och Fenrisulven är samma väsen eller skilda är oklart. Lindow (2001, 137) diskuterar frågan utan att nå slutsats.

Huruvida Ragnaröks kosmiska brand (strof 56) är en inhemsk föreställning eller ett lån från kristen apokalyptik kan inte avgöras med de befintliga källorna.

Källor och vidare läsning

Primärkällor

  • Neckel, Gustav, och Hans Kuhn. 1983. Edda: Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern. 5. uppl. Heidelberg: Winter.
  • Dronke, Ursula. 1969–2011. The Poetic Edda, vols. I–III. Oxford: Clarendon / Oxford University Press.

Översättningar

  • Brate, Erik (övers.). 1913. Eddan: De nordiska guda- och hjältesångerna. Stockholm: Norstedt. (PD)
  • Collinder, Björn (övers.). 1957. Den poetiska Eddan. Stockholm: Forum.

Vetenskapliga verk

  • Lindow, John. 2001. Norse Mythology: A Guide to Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs. Oxford: Oxford University Press.
  • Simek, Rudolf. 1993. Dictionary of Northern Mythology. Translated by Angela Hall. Cambridge: D. S. Brewer.
  • Clunies Ross, Margaret. 1994–1998. Prolonged Echoes: Old Norse Myths in Medieval Northern Society, vols. I–II. Odense: Odense University Press.
  • Turville-Petre, E. O. G. 1964. Myth and Religion of the North: The Religion of Ancient Scandinavia. London: Weidenfeld and Nicolson.
  • McKinnell, John. 2014. Essays on Eddic Poetry. Ed. Donata Kick and John D. Shafer. Toronto: University of Toronto Press.