Ur freden mellan Asarna och Vanerna skapas den vise Kvasir av gudarnas blandade saliv, men dvärgarnas Fjalarr och Galarr dödar honom och brygger skaldamjödet av hans blod.
Þat er upphaf þess er Æsir ok Vanir sættu með sér frið ok settu trúnað með þeim hætti at báðir flokkar gengu at ker einu ok spýttu í ofan. Þá er þeir skilðust þá tóku Æsir þat tákn friðarins ok vildu eigi láta þat týnast, ok skópu þar af mann. Sá maðr er kallaðr Kvasir. Hann var svá spakr at hann kunni svör á allar spurningar.
Så inleddes det, att Asarna och Vanerna slöt fred med varandra och beseglade fördraget på det sättet att båda skarorna gick fram till ett kar och spottade ner i det. Då de skildes åt tog Asarna detta fredsmärke och ville inte låta det gå förlorat, och de skapade därav en man. Denne man kallas Kvasir. Han var så vis att han förmådde svara på alla frågor.
Hann fór víða um heim ok kendi mönnum fróðleik. Þá er hann kom á fund dverga þeira er Fjalarr hét ok Galarr, þá buðu þeir honum í tal með sér ok drápu hann, létu renna blóð hans í tvær ker ok einn ketil, sá er Óðrœrir heitir, en kerin heita Són ok Boðn. Þeir blendu hunang við blóðit ok varð þar af mjöðr sá er hverr er af drekkr verðr skáld eða fróðmaðr.
Han vandrade vitt och brett i världen och lärde människorna visdom. Då han kom till de dvärgar som heter Fjalarr och Galarr bjöd de honom till samtal och dödade honom, lät hans blod rinna ner i två kar och en kittel som kallas Óðrœrir, och kären heter Són och Boðn. De blandade honung i blodet och av detta uppstod ett mjöd, så att den som dricker därav blir skald eller vis man.
Skaldecitat
Snorri Sturluson: Skáldskaparmál (eigen prosa)
Kvasir var svá spakr at engi spurning var honum ofstór.
Kvasir var så vis att ingen fråga var för stor för honom.