Gav människorna förstånd. Sändes som gisslan till vanerna. Överlever ragnarök.
Höner (fornnordiska Hœnir) är en av de äldsta och mest gåtfulla gestalterna bland asarna. I Völuspá 18 deltar han tillsammans med Oden och Lóðurr i skapandet av de första människorna, Ask och Embla: Höner gav dem óðr, som kan översättas som 'förstånd', 'sinne' eller 'livsande'. I Gylfaginning 6 sänder asarna Höner som gisslan till vanerna efter asa-vanakriget, tillsammans med Mimer. Vanerna utsåg Höner till hövding, men han visade sig ur stånd att fatta beslut utan Mimers råd, vilket ledde till att vanerna halshugg Mimer och sände hans huvud tillbaka till Oden.
Höners gestalt är svårtolkad. Han framstår som passiv och obeslutsam i gisslanberättelsen, men Völuspá 63 nämner honom bland de gudar som överlever ragnarök och utövar hlautvið, det vill säga lottkastning eller offerriter. Denna roll i den förnyade världen antyder att han bär en kultisk eller kosmisk funktion som källorna inte utvecklar närmare. Forskare som John Lindow och Rudolf Simek har diskuterat om Höner kan ha varit viktigare i en äldre tradition som gått förlorad, och om hans passivitet i Snorres version är en medveten nedtoning.
Källor i Eddorna
- Völuspá 18
- Höner, Oden och Lóðurr finner Ask och Embla; Höner ger dem óðr (förstånd eller livsande).
- Gylfaginning 6
- Höner sänds som gisslan till vanerna men visar sig obeslutsam utan Mimer, vilket leder till Mimers halshuggning.
- Völuspá 63
- Höner nämns bland de gudar som överlever ragnarök och utövar hlautvið (lottkastning/offerriter) i den förnyade världen.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Höner deltar i människoskapelsen och ger Ask och Embla óðr (Völuspá 18). Han sänds som gisslan till vanerna (Gylfaginning 6) och överlever ragnarök (Völuspá 63).
B Vad vi tror oss veta
Identifikationen av Höners gåva óðr och dess exakta innebörd (förstånd, sinne, eller livsande) varierar i forskningen, och relationen mellan Höner, Oden och Lóðurr i skapelsetriaden är omdiskuterad.
C Vad vi inte vet
Det är okänt varför Höner framställs som obeslutsam i gisslanberättelsen, och om detta återspeglar en äldre tradition eller är Snorres konstruktion.