Sifs son. Gud för bågskytte, skidåkning och eder. Betydelsefull i ortnamn.
Ull (fornnordiska Ullr) är son till Sif och styvson till Tor. I Gylfaginning 31 beskrivs han som så vacker och skicklig med pilbåge att ingen kan mäta sig med honom i dessa avseenden. Han kallas även skidgud (öndurguð) och åkallas vid tvekamp och eder. Grímnismál 5 nämner att hans sal heter Ýdalir, 'idegransdalarna', ett namn som understryker kopplingen till bågskytte eftersom idegransträ användes för att tillverka pilbågar.
Trots att Ull spelar en begränsad roll i de bevarade myterna tyder ett stort antal ortnamn i Sverige och Norge, framför allt i Uppland, Västmanland och Trøndelag, på att hans kult var omfattande under vikingatid och äldre tid. Former som Ullevi, Ultuna och Ullared vittnar om heliga platser. Atlakviða 30 nämner Ulls ring i samband med eden, och Grímnismál 42 anger att den som först tänder eld kan vinna Ulls ynnest. Saxo Grammaticus berättar att Ullr (Ollerus) tillfälligt tog Odens plats som gudarnas härskare under Odens frånvaro, en tradition som saknar direkt stöd i eddiska källor men som kan återspegla en äldre kult.
Källor i Eddorna
- Grímnismál 5, 42
- Ulls sal Ýdalir nämns, och den som först tänder eld kan vinna hans ynnest.
- Gylfaginning 31
- Snorre beskriver Ull som vacker, skicklig bågskytt och skidgud, åkallad vid eder.
- Atlakviða 30
- Ulls ring nämns i samband med edgång, vilket bekräftar hans funktion som edgud.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Ull är Sifs son och styvson till Tor, förknippad med bågskytte, skidåkning och eder. Detta beläggs i Gylfaginning 31, Grímnismál 5 och Atlakviða 30.
B Vad vi tror oss veta
Den stora mängden ortnamn med Ull-roten i Skandinavien antyder att hans kult var mer omfattande än vad de eddiska källorna avslöjar, men kultens exakta karaktär är oklar.
C Vad vi inte vet
Saxo Grammaticus uppgift att Ull tillfälligt styrde som gudarnas konung saknar stöd i eddiska texter, och det är okänt om denna tradition har en äldre mytologisk grund.