Guðrúnarhvöt

Guðríns eggelse

Guðrún's Incitement

21 strofer

Sammanfattning

A

Guðrúnarhvöt skildrar Guðríns sista handling i den heroiska cykeln. Hon eggar sina söner Hamðir och Sörli att hämnas sin halvsyster Svanhild, som trampades till döds av hästar på kung Jörmunrekrs order.

Guðrún räknar upp alla sina förluster: Sigurd, sina bröder, sina barn. Hon är den germanska legendens yttersta sörjande kvinna. Sönerna rider ut i vetskap om att de ska dö.

Dikten förbinder Sigurdcykeln med Jörmunrekrcykeln och leder direkt in i Hamðismál.

Berättelsen

Hvat er þat mannaá Múspells löndum,er ek sé gangagullreið mikla?Þess er meirr munaðen mín sorg,er Svanhildr varsoðin i sævi.
Vilka är de männeni Múspells ländersom jag ser ridaden stora guldfärden?Mer är minnet av detän min egen sorg,när Svanhildr dränktesi havets vatten.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá kvað þat GuðrúnGjúka dóttir,er hon til Hamðishvatti fúss:'Yk mun menná morgin renna,er Jörmunrekkryðr hefr kveðinn.'
Då talade Guðrún,Gjukis dotter,när hon ivrigteggar Hamðir:'Männen skall flyi morgon bitti,sedan Jörmunrekkrhar dömt er till döden.'

Svensk översättning: egen översättning.

Líkjat yðrat Gunnar væri,né hugatat Högna lygi;hann váru þrælarþeira hjörtu,þér munut farafrœkn í bardaga.
Ni liknar inteGunnar i detta,och ni tänker intesom Högni tänkte;de hade hjärtansom var trälarnas,men ni skall faradjärva i striden.

Svensk översättning: egen översättning.

Svanhildr satá sessi mínumgullreið gekkí götu hennar,þat var mínmæta systir,er Jörmunrekkrjóum troðinn.
Svanhildr sattpå min bänk,den gyllene färden gicklängs hennes väg;hon var minkäraste syster,hon som Jörmunrekkrlät trampas av hästar.

Svensk översättning: egen översättning.

Þat var fyrst,er ek fregna þorða,er Sigurðrsádlar reið;svá brannbrynja Gunnar,svá rannrauðr sem blóð.
Det var det förstasom jag fick höra,att Sigurðrsadlade hästar;så brannGunnars brynja,så rann detrött som blod.

Svensk översättning: egen översättning.

Misstu þérSigurðar sonar,þess er þérþótti bezt í heimi;mun eigi þatmaðr annat geta,meðan veröldinvari í heimi.
Ni förloradeSigurðs son,han som ertycktes bäst i världen;ingen annan manskall bli hans like,så längevärlden varar.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá var þater þér Gunnarrá gull satí garði Atla,er Högnihjörtu braut af brjóstiok lét þauá líni þryta.
Då var detnär Gunnarrsatt på guldeti Atles gård,när Högnis hjärtabröts ur bröstetoch man lät detblöda på linet.

Svensk översättning: egen översättning.

Þá varð GuðrúnGjúka dóttirfarin at finnafleysbyrðingi;hon vildi þávinna dauða sér,áðr gangiyfir grundir haf.
Då for Guðrún,Gjukis dotter,att söka uppett skepp vid stranden;hon ville dåvinna sig dödeninnan havengick över landen.

Svensk översättning: egen översättning.

Guð var henniat ganga lengr,svá at hon náðiat ná landi;þar gat honat ganga lengr,þá er hon fekkat fara til Jónakrs.
Gud gav henneatt gå vidare,så att hon lyckadesnå land;där fick hongå längre väg,tills hon komtill Jónakrs hem.

Svensk översättning: egen översättning.

Svanhildr varsystir mín,er ek elskameira en sjálfa mik;þá var honsend til Jörmunrekkr,at veraat vífs stað hans.
Svanhildr varmin syster,henne älskade jagmer än mig själv;då sändes hontill Jörmunrekkr,att varahans hustru.

Svensk översättning: egen översättning.

Gengr at Bikkiráðit með flærð,þá er Randvérvar ráðinn til lífs;ok kvað Svanhildisofit við hann,var þat lygð,en Jörmunrekkr trúði.
Bikki gick frammed svekfullt råd,när Randvérvar dömd till livet;han sade att Svanhildrhade sovit med honom,det var en lögn,men Jörmunrekkr trodde.

Svensk översättning: egen översättning.

Lét hon þáSvanhildi taka,ok láta troðaá torgum gandkvíslar,svá er mínmæta systirjóum troðiná þurrum vegi.
Han lät dågripa Svanhildr,och låta trampa hennepå torget med hästar,så gick det minkäraste syster --trampades av hästarpå den torra vägen.

Svensk översättning: egen översättning.

Þat er mínmesta mein,er ek sékat søkk at renna;ek em einaf öllu þessu,svá sem ǫspá viðar holti.
Det är minstörsta skada,att jag serallt sjunka och falla;jag är ensam kvarav allt detta,som en aspi ett skogsbryn.

Svensk översättning: egen översättning.

Fyllisk mérfúss at dauðasem lauf á lindi,er líðr at vetri;týnda ek sonumok systur,búanda mínumok bróðrum öllum.
Jag längtarivrigt efter dödensom lövet på lindennär vintern nalkas;jag har förlorat söneroch syster,min makeoch alla mina bröder.

Svensk översättning: egen översättning.

Seggr inn rauðrór röðuls hlíð,hann var Hamðirhugr at fylgjaz;sá reið fyrrien Sörli eftir,at heyra skylduhvöt Guðrúnar.
Den röde mannenfrån solens sluttning,han var Hamðirssinnelag att följa;han red i förvägoch Sörli efter,att lyssna påGuðrúns eggelse.

Svensk översättning: egen översättning.

Reið hann sváá rauðum hesti,svá sem gengrgeiri stunginn;þar mun sannazseggr inn spaki,er þeir komatil garðs Jörmunrekkr.
Han red såpå röd häst,som en man gårgenomborrad av spjut;där skall det bevisas,den vise mannens ord,när de kommertill Jörmunrekkrs gård.

Svensk översättning: egen översättning.

Hvöt né þörf,hyggja ek at vita,at þér muniðmikinn harm hafa;þat varð at vitiVölsunga sonum,er þeir fórufrœkn til Atla.
Eggelse behövs ej,det tror jag mig veta,att ni skalllida stor skada;så gick det Völsungaättens sönertill deras ve,när de fordjärva till Atles hall.

Svensk översättning: egen översättning.

Þú eggjatir osstil þessa verks,svá sem vér munimvígs of þurfa;þú hlótt osstil harðar heiðar,nú muntuníðings verða.
Du har eggat osstill detta verk,som om viskulle behöva striden;du har drivit osstill hård ära,nu skall dubli niding.

Svensk översättning: egen översättning.

Ykkar man veraí einum morniGuðrúnar grátrat gamni líkast;þá er þér liggiðí lognar æðarok sjá þér tilSvanhildar augu.
Guðrúns gråtskall bli erom en morgonmest lik glädje;när ni liggeri stilla årer,och ser motSvanhilds ögon.

Svensk översättning: egen översättning.

Hví hvattir þérHamði at vígi,né léttirlyst at lífi hans?Sé ek hérskegg Sörla,þeir munu bráttí bryngjum falla.
Varför eggar duHamðir till strid,och lättar intehans lust att leva?Jag ser härSörlis skägg,de skall snarti brynjor falla.

Svensk översättning: egen översättning.

Eitt er þater ek alla tíðmeina mérmest í heimi:at Jörmunrekkrlifði lengren þær semþurfa skyldu.
Det är en saksom alltidplågar migmest i världen:att Jörmunrekkrlevde längreän de somborde ha levt.

Svensk översättning: egen översättning.

Centrala begrepp

  • Guðrún , den sörjande moderns sista handling: att sända sina sista söner i döden för hämnd
  • Svanhildr , Sigurds och Guðríns dotter vars grymma död utlöser den sista hämndcykeln
  • Jörmunrekkr , den gotiske kungen (historiske Ermanarik) som beordrade Svanhilds död

Tolkningstraditioner

A Vad vi vet

Guðrúnarhvöt är bevarad i Codex Regius som näst sista dikten i handskriften.

Diktens katalog av Guðríns förluster sammanfattar hela den heroiska cykeln och ger henne en roll som germansk diktnings mest prövade kvinna.

Kopplingen till den historiske goterkungen Ermanarik (d. ca 375) ger berättelsen historisk djup.

B Vad vi tror oss veta

Huruvida dikten är en självständig komposition eller en inledning till Hamðismál diskuteras. De två dikterna delar material och kan ha cirkulerat som en enhet.

Aspliknelsen för Guðríns förluster (strof 13-14) har stilistiska likheter med anglosaxisk elegisk diktning.

C Vad vi inte vet

Huruvida Guðríns eggelse av sina söner speglar en historisk praxis för hämndritualer kan med nuvarande belägg inte avgöras.

Källor och vidare läsning

Primärkällor

  • Neckel, Gustav, och Hans Kuhn. 1983. Edda: Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten Denkmälern. 5. uppl. Heidelberg: Winter.

Översättningar

  • Brate, Erik (övers.). 1913. Eddan: De nordiska guda- och hjältesångerna. Stockholm: Norstedt. (PD)
  • Collinder, Björn (övers.). 1957. Den poetiska Eddan. Stockholm: Forum.

Vetenskapliga verk

  • Lindow, John. 2001. Norse Mythology: A Guide to Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs. Oxford: Oxford University Press.
  • Simek, Rudolf. 1993. Dictionary of Northern Mythology. Translated by Angela Hall. Cambridge: D. S. Brewer.
  • de Vries, Jan. 1956–1957. Altgermanische Religionsgeschichte. 2 vols. Berlin: de Gruyter.
  • Turville-Petre, E. O. G. 1964. Myth and Religion of the North: The Religion of Ancient Scandinavia. London: Weidenfeld and Nicolson.