Himlen omskrivs som Ymirs skalle, dvärgarnas börda, väderstrecken (Austris, Vestris osv.) hjälm och solens och månens land. Tolv versexempel spänner från hednisk kosmologi till kristna omskrivningar av himlen som Guds »världstält« och »solhjälm«.
Hvernig skal kenna himin? Svá, at kalla hann Ymis haus ok þar af jötuns haus ok erfiði eða byrði dverganna eða hjálm Vestra ok Austra, Suðra, Norðra, land sólar ok tungls ok himintungla, vagna ok veðra, hjálmr eða hús lofts ok jarðar ok sólar. Svá kvað Arnórr jarlaskáld:
Hur ska man omskriva himlen? Så, att kalla den Ymirs skalle och därav jättens skalle, och dvärgarnas möda eller börda, eller Vestris och Austris, Suðris och Norðris hjälm, sol och måne och himlakroppars land, vagnars och väders land, luftens och jordens och solens hjälm eller hus. Så kvad Arnórr jarlaskáld:
Ok enn sem hann kvað:
Och vidare som han kvad:
Svá kvað Böðvarr balti:
Så kvad Böðvarr balti:
Ok sem kvað Þjóðólfr inn hvinverski:
Och som Þjóðólfr inn hvinverski kvad:
Svá sem kvað Ormr Barreyjarskáld:
Så som Ormr Barreyjarskáld kvad:
Svá sem kvað Bragi skáld:
Så som skalden Bragi kvad:
Ok sem Markús kvað:
Och som Markús kvad:
Svá sem kvað Steinn Herdísarson:
Så som Steinn Herdísarson kvad:
Ok sem kvað Arnórr jarlaskáld:
Och som Arnórr jarlaskáld kvad:
Ok enn kvað Arnórr:
Och vidare kvad Arnórr:
Ok sem kvað Hallvarðr:
Och som Hallvarðr kvad:
Sem Arnórr kvað:
Som Arnórr kvad:
Skaldecitat
Arnórr jarlaskáld (himmel = Ymis haus, Ymirs skalle)
Ungr skjöldungr stígr aldri jafnmildr á við skildan þess var grams, und gömlum, gnóg rausn, Ymis hausi.
Aldrig ska en så frikostig ung skjöldung beträda det plankade skeppet under Ymirs gamla skalle [himlen]; den furstens storslagenhet var riklig.
Arnórr jarlaskáld (himmel = erfiði Austra, Austris möda)
Björt verðr sól at svartri, sökkr fold í mar dökkvan, brestr erfiði Austra, allr glymr sjár á fjöllum.
Den ljusa solen blir svart, jorden sjunker i det mörka havet, Austris möda [himlen] brister, hela havet dånar över fjällen.
Böðvarr balti (himmel = sólar grund, solens grund)
Alls engi verðr Inga undir sólar grundu böðvar hvatr né betri bræðr landreki æðri.
Under solens grund [himlen] finns ingen landshövding stridsdjärvare eller bättre än Ingis bror.
Þjóðólfr inn hvinverski (himmel = mána vegr, månvägen)
Ók at ísarnleiki Jarðar sunr, en dunði, móðr svall Meila blóða, mána vegr und hánum.
Jörðs son [Þórr] körde till järnleken [striden], och det dundrade; Meilis broders [Þórrs] vrede svällde; månvägen [himlen] dånade under honom.
Ormr Barreyjarskáld (himmel = vagnbraut, vagnvägen)
Hvégi er, Draupnis drógar dís, ramman spyr ek vísa, sá ræðr, valdr, fyr veldi, vagnbrautar mér fagnar.
Hur det än är, du Draupnis tråds dís [kvinna]: jag förnimmer att fursten är mäktig; den härskaren råder över riket; vagnvägen [himlen] hälsar mig.
Bragi inn gamli (himmel = mundlaug vinda, vindarnas tvättfat; Óðinn kastar Þjazis ögon)
Hinn er varp á víða vinda Öndurdísar of manna sjöt margra mundlaug föður augum.
Han [Óðinn] som kastade ögonen på skiddísens [Skaðis] far [Þjazi] upp på vindarnas vida tvättfat [himlen], över mångas boningar.
Markús Skeggjason (himmel = élkers botn, stormkärlets botten)
Fjarri hefir, at fæðisk dýrri flotna vörðr á élkers botni, háva leyfir hverr maðr ævi hringvarpaðar, gjalfri kringðum.
Fjärran är det att en dyrbarare sjöfararnas väktare skulle födas på stormkärlets botten [jorden under himlen]; var man prisar ringkastarens [den frikostige furstens] höga levnad.
Steinn Herdísarson (himmel = heimtjald, världstältet — Gud)
Hás kveð ek helgan ræsi heimtjalds at drag þeima, mærð tésk fram, en fyrða fyrr, því at hann er dyrri.
Jag åkallar den helige härskaren över det höga världstältet [himlen — Gud] till denna dikt; lovkvädet framskrider; han är dyrbarare än människor, ty han är kärare.
Arnórr jarlaskáld (himmel = dags grund — Gud)
Hjalp þú, dýrr konungr, dýrum, dags grundar, Hermundi.
Hjälp, du dyre konung över dagens grund [himlen — Gud], den värdige Hermundr.
Arnórr jarlaskáld (himmel = sóltjald, soltältet — Gud)
Saðr stillir, hjalp þú snjöllum, sóltjalda, Rögnvaldi.
Sanne furste över soltälten [himlen — Gud], hjälp den tappre Rögnvaldr.
Hallvarðr háreksblesi (himmel = salr fjalla, fjällens hall)
Knútr verr jörð sem ítran alls dróttinn sal fjalla.
Knútr värjer landet, liksom allas Herre värjer fjällens härliga hall [himlen].
Arnórr jarlaskáld (himmel = sólar hjalmr, solhjälmen — Gud/Krist)
Míkáll vegr þat er misgért þykkir mannvits fróðr ok allt it góða; tyggi skiptir síðan seggjum sólar hjalms á dæmistóli.
Mikael, vis i förstånd, väger det som tycks illa gjort och allt det goda; sedan skiftar solhjälmens [himlens — Guds] furste bland människorna på domarstolen.