Jorden omskrivs som Ymirs kött, Þórrs mor, Ónarrs dotter och Óðins brud, samt som Nátts dotter och djurens hav. Sex versexempel visar hur skalderna kallar det erövrade landet en furstes »brud« — Óðins eller Rindrs medhustru.
Hvernig skal jörð kenna? Svá, at kalla hana Ymis hold ok móður Þórs, dóttur Ónars, brúði Óðins, elju Friggjar ok Rindar ok Gunnlaðar, sværu Sifjar, gólf ok botn veðra hallar, sjár dýranna, dóttir Náttar, systir Auðs ok Dags. Svá sem kvað Eyvindr skáldaspillir:
Hur ska man omskriva jorden? Så, att kalla den Ymirs kött och Þórrs mor, Ónarrs dotter, Óðins brud, medhustru till Frigg och Rindr och Gunnlöð, Sifs svärmor, vädrens halls golv och botten, djurens hav, Nátts dotter, Auðrs och Dagrs syster. Så som Eyvindr skáldaspillir kvad:
Sem kvað Hallfreðr vandræðskáld:
Som Hallfreðr vandræðaskáld kvad:
Ok enn sagði hann:
Och vidare sade han:
Svá sem kvað Þjóðólfr:
Så som Þjóðólfr kvad:
Sem Hallfreðr kvað:
Som Hallfreðr kvad:
Svá kvað Þjóðólfr:
Så kvad Þjóðólfr:
Skaldecitat
Eyvindr skáldaspillir (jord = móðir jötna dolgs, Þórrs mor)
Nú er alfröðull elfar jötna dolgs of folginn, ráð eru rammrar þjóðar rík, í móður líki.
Nu är flodens alfstråle [guldet] gömt i jättefiendens [Þórrs] moders skepnad [jorden]; det mäktiga folkets rådslag är starka.
Hallfreðr vandræðaskáld (jord = Ónarrs enda dotter)
Ráð lukusk, at sá, síðan, snjallráðr konungs spjalli átti einga-dóttur Ónars viði gróna.
Det gick så till att den rådkloke kungens förtrogne sedan ägde Ónarrs enda dotter [jorden], bevuxen med skog.
Hallfreðr vandræðaskáld (jord = Báleygs [Óðins] brud)
Breiðleita gat brúði Báleygs at sér teygða stefnir stöðvar hrafna stála ríkismálum.
Korpställets styrare [krigaren] drog till sig Báleygs [Óðins] bredkindade brud [jorden] med svärdens mäktiga tal [erövring].
Þjóðólfr (jord/strand = hafs botn, havets botten)
Útan bindr við enda elgvers glöðuðr hersa hreins við, húfi rónum, hafs botni far gotna.
Hersarnas fröjdare [hövdingen] binder männens farkost [skeppet] med naglad bordläggning vid havets yttersta ände, vid havets botten [stranden/jorden].
Hallfreðr vandræðaskáld (jord = Auðs systir)
Því hygg fleygjanda frægjan, ferr jörð und menþverri ítran, eina at láta Auðs systur mjök trauðan.
Därför tror jag att den frejdade guldslösaren [fursten] är mycket obenägen att släppa Auðrs syster [jorden] ensam, ty jorden går under den härlige ringförminskaren [den frikostige fursten].
Þjóðólfr (jord = elja Rindar, Rindrs medhustru)
Dolgljóss, hefir dási darrlatr staðit fjarri, endr þá er elju Rindar ómynda tók skyndir.
Den stridslyse … den spjutsölige dagdrivaren har stått långt borta, förr när skyndaren [fursten] tog Rindrs medhustru [jorden] utan brudgåva [erövrade landet med våld].