Havet omskrivs som Ymirs blod, Ráns man och far till Ægirs nio döttrar — vågorna (Himinglæva, Hrönn, Kólga m.fl.) — samt som öarnas ring och sjökonungarnas väg. Tolv versexempel, bl.a. Snæbjörns berömda »Amlóðis kvarn« där vågmörnas nio brudar mal havet.
Hvernig skal sæ kenna? Svá, at kalla hann Ymis blóð, heimsækir goðanna, verr Ránar, faðir Ægisdætra, þeira er svá heita Himinglæva, Dúfa, Blóðughadda, Hefring, Uðr, Hrönn, Bylgja, Bára, Kólga, land Ránar ok Ægisdætra ok skipa ok sæskips heita, kjalar, stála, súða, sýju, fiska, ísa, sækonunga leið ok brautir, eigi síðr hringr eyjanna, hús sanda ok þangs ok skerja, dorgar land ok sæfugla, byrjar. Svá sem kvað Ormr Barreyjarskáld:
Hur ska man omskriva havet? Så, att kalla det Ymirs blod, gudarnas gäst, Ráns man, Ægirs döttrars far — de som heter så: Himinglæva, Dúfa, Blóðughadda, Hefring, Uðr, Hrönn, Bylgja, Bára, Kólga — Ráns och Ægirsdöttrarnas och skeppens land, och sjöskeppets, kölens, stävarnas, bordläggningens och sömmarnas, fiskarnas och isarnas heiti; sjökonungars led och vägar; inte mindre öarnas ring, sandens och tångens och skärens hus, dörjens och sjöfåglarnas och den gynnsamma vindens land. Så som Ormr Barreyjarskáld kvad:
Svá kvað Refr:
Så kvad Refr:
Svá sem kvað Sveinn:
Så som Sveinn kvad:
Ok sem kvað Refr:
Och som Refr kvad:
Hér er sagt, at allt er eitt Ægir ok Hlér ok Gymir. Ok enn kvað hann:
Här sägs att Ægir och Hlér och Gymir alla är ett och samma. Och vidare kvad han:
Sem kvað Einarr Skúlason:
Som Einarr Skúlason kvad:
Ok enn sem hann kvað:
Och vidare som han kvad:
Ok enn kvað hann:
Och vidare kvad han:
Enn sem hann kvað:
Vidare som han kvad:
Ok enn svá:
Och vidare så:
Sem Snæbjörn kvað:
Som Snæbjörn kvad:
Hér er kallat hafit Amlóða kvern. - Enn sem kvað Einarr Skúlason:
Här kallas havet Amlóðis kvarn. — Och vidare kvad Einarr Skúlason:
Skaldecitat
Ormr Barreyjarskáld (hav = Ymis blóð, Ymirs blod)
Útan gnýr á eyri Ymis blóð fara góðra.
Utanför dånar Ymirs blod [havet] mot goda farmäns sandrev.
Refr (hav = lög; hvalmæni, valtaket)
Vágþeysta berr vestan, vætti ek lands fyr brandi, hvalmæni skefr, húna hógdýr of lög bógu.
Masttopparnas milda djur [skeppet] bär sina bogar västerifrån, vågdrivet, över havet; jag väntar land för stäven; det skrapar valtaket [havsytan].
Sveinn (hav = Ægis dætr, Ægirs döttrar/vågorna)
Þá er élreifar ófu Ægis dætr ok tættu föls, við frost of alnar, fjallgarðs rokur harðar.
När Ægirs stormglada döttrar [vågorna], fostrade i frost, vävde och rev den bleka fjällkedjans [de tornande vågornas] hårda byar.
Refr (hav = Gymis völva [Rán]; Ægis kjaftar)
Færir björn, þar er bára brestr, undinna festa oft í Ægis kjafta úrsvöl Gymis völva.
Gymirs stänkkalla völva [Rán, havet] för ofta de vridna tågens björn [skeppet] in i Ægirs käftar, där vågen brister.
Refr (hav = Ránar munnr, Ráns mun)
En sægnípu Sleipnir slítr úrdrifinn hvítrar Ránar, rauðum steini runnit, brjóst ór munni.
Och havstoppens Sleipnir [skeppet], stänkdrivet, målat med röd sten, sliter sitt bröst ur den vita Ráns [havets] mun.
Einarr Skúlason (hav = svana strind, svanstranden)
Harðr hefir ört frá jörðu élvindr, svana strindar blakkr lætr í sog sökkva snægrund, skipi hrundit.
Den hårda stormvinden har snabbt drivit skeppet från land; svanstrandens [havets] häst [skeppet] låter snögrunden [vågkammen] sjunka i svallet.
Einarr Skúlason (hav = dorgar dynströnd, dörjens dånande strand)
Margr ríss, en drífr dorgar dynströnd í svig löndum, spend verða stög stundum, stirðr keipr, fira greipum.
Mången våg reser sig, och dörjens dånande strand [havet] driver snett mot länderna; stundom spänns stagen och årtullen är stel i männens grepp.
Einarr Skúlason (hav = holmfjöturr Heita, Heitis holmboja)
Grams bera gollna spánu, göfug ferð er sú jöfri, skýtr holmfjöturr Heita hrafni, snekkju stafnar.
Furstens snäckstävar bär förgyllda flöjlar — en ädel färd är det för kungen; Heitis holmboja [havet] driver korpen [skeppet] fram.
Einarr Skúlason (hav = varar holmrönd, havets holmrand)
Haustköld skotar hélðum holmrönd varar öndri.
Havets höstkalla holmrand [havet] skjuter vikens frostiga skida [skeppet].
Einarr Skúlason (hav = svalra landa sverrigjörð, de kalla ländernas gördel)
Sundr springr svalra landa sverrigjörð fyr börðum.
De kalla ländernas virvlande gördel [havet] springer isär framför skeppsstävarna.
Snæbjörn (hav = Amlóðis kvarn; Ægirs döttrar mal havet)
Hvatt kveða hræra Grótta hergrimmastan skerja út fyrir jarðar skauti eylúðrs níu brúðir, þær er, lungs, fyrir löngu, líðmeldr, skipa hlíðar baugskerðir rístr barði ból, Amlóða mólu.
Man säger att ökvarnens nio brudar [vågorna] raskt vrider skärens övermåttan stridsgrymma Grótti [havet] ut bortom jordens kant — de som för länge sedan malde Amlóðis mäld [havet]; ringförminskaren [sjöfararen] ristar med stäven skeppssidans boning [havet].
Einarr Skúlason (hav = Rakna fluga-straumr, sjökungens flygande ström)
Viknar ramr í, Rakna, reksaumr fluga-straumi, dúks hrindr böl, Þar er bleikir bifgrund, á stag rifjum.
De starka klinknaglarna viker i Raknis [sjökungens] flygande ström [det svallande havet]; segelduks-ofärden [stormvinden] driver mot stagens revben, där den skälvande grunden [havet] bleknar.