Solen omskrivs som Mundilfaris dotter, Mánis syster, Glens hustru och himlens eld. Två versexempel (Skúli Þorsteinsson, Einarr Skúlason).
Hvernig skal kenna sól? Svá, at kalla hana dóttur Mundilfara, systur Mána, kona Glens, eldr himins ok lofts. Svá sem kvað Skúli Þorsteinsson:
Hur ska man omskriva solen? Så, att kalla den Mundilfaris dotter, Mánis syster, Glens hustru, himlens och luftens eld. Så som Skúli Þorsteinsson kvad:
Svá kvað Einarr Skúlason:
Så kvad Einarr Skúlason:
Skaldecitat
Skúli Þorsteinsson (sol = Glens beðja, Glens sängkamrat)
Glens beðja veðr gyðju goðblíð í vé, síðan ljós kemr gótt með geislum gránserks ofan Mána.
Glens sängkamrat [solen], den gudmilda gudinnan, vadar in i helgedomarna; sedan kommer gott ljus ner med strålar från den gråskjortade Máni [månen].
Einarr Skúlason (sol = heims vafrlogi, världens fladdrande låga)
Hvargi er Beita borgar bálgrimmustum skála hár of hnossvin órum heims vafrlogi sveimar.
Varhelst världens höga fladdrande låga [solen] svävar över vår klenodsvän [den frikostige herren] i Beitis borgs mest eldgrymma sal.