Korp och örn behöver bara omskrivas med blod eller as. Korpens heiti (Huginn, Muninn, holdboði) och örnens (ari, gemlir, hreggskornir) beläggs med elva versexempel (Þjóðólfr, Einarr, Víga-Glúmr, Óttarr).
Tveir eru fuglar þeir, er eigi þarf at kenna annan veg en kalla blóð eða hræ drykk þeira eða verð. Þat er hrafn ok örn. Alla aðra fugla karlkennda má kenna við blóð eða hræ, ok er þat þá nafn örn eða hrafn, sem Þjóðólfr kvað:
Det finns två fåglar som inte behöver omskrivas på annat sätt än att kalla blod eller as deras dryck eller mat. Det är korpen och örnen. Alla andra hankönade fåglar kan omskrivas med blod eller as, och det är då ett namn på örn eller korp, som Þjóðólfr kvad:
Þessi eru nöfn hrafns: krákr, Huginn, Muninn, borginmóði, árflognir, ártali, holdboði. Svá kvað Einarr skálaglamm:
Dessa är korpens namn: krákr [kråka], Huginn, Muninn, borginmóði, árflognir, ártali, holdboði [köttbudbärare]. Så kvad Einarr skálaglamm:
Svá kvað Einarr Skúlason:
Så kvad Einarr Skúlason:
Ok enn sem hann kvað:
Och vidare som han kvad:
Sem kvað Víga-Glúmr:
Som Víga-Glúmr kvad:
Sem Skúli kvað Þorsteinsson:
Som Skúli Þorsteinsson kvad:
Örn heitir svá: ari, gemlir, hreggskornir, eggðir, ginnarr, undskornir, gallópnir. Sem Einarr kvað:
Örnen heter så: ari, gemlir, hreggskornir, eggðir, ginnarr, undskornir, gallópnir. Som Einarr kvad:
Sem Óttarr kvað:
Som Óttarr kvad:
Sem Þjóðólfr kvað:
Som Þjóðólfr kvad:
Ok sem hér er:
Och som här:
Ok enn sem Skúli kvað:
Och vidare som Skúli kvad:
Skaldecitat
Þjóðólfr (örn/korp = blóðorri, blodorre; ara örð, örnens säd)
Blóðorra lætr barri bragningr ara fagna. Gauts berr sigð á sveita svans örð konungr Hörða. Geirs oddum lætr greddir grunn hvert stika sunnar hirð, þat er hann skal varða, hrægamms ara sævar.
Fursten låter blodorren [korpen] fröjdas åt örnens korn [as]; Hörðarnas kung bär Gauts [Óðins] skära [svärdet] på blodet, korpens säd. Härskaren låter sin hird utstaka varje grund söderut med spjutuddar.
Einarr skálaglamm (korp = hrafn)
Fjallvönðum gaf fylli, fullr varð, en spjör gullu, herstefnandi hröfnum, hrafn á ylgjar tafni.
Härförarens [fursten] gav de fjällvana korparna sin fyllnad — han blev mätt, och spjuten gnällde — korpen på ulvinnans byte [as].
Einarr Skúlason (korp = Hugins ferma, Hugins last)
Dolgskára kná dýrum dýrr magnandi stýra, Hugins fermu bregðr harmi harmr, bliksólar garmi.
Den dyre styrkaren [fursten] kan styra den käre stridsmåsen [korpen]; sorg drar Hugins last [as] bort från sorg.
Einarr Skúlason (korp = Muninn)
En við hjaldr, þar er hölðar, hugþrútit svellr, lúta, Muninn drekkr blóð ór benjum blásvartr, konungs hjarta.
Och vid strid, där männen bugar, sväller hugmodet; den blåsvarte Muninn dricker blod ur såren, ur kungens hjärta.
Víga-Glúmr (korp = borginmóði)
Þá er dynfúsir dísar dreyra mens á eyri, bráð fekk borginmóði blóðs, skjaldaðir stóðum.
När blodsdísens [valkyrjans] dånlystna [korpar] … på sandreveln; borginmóði [korpen] fick rått kött av blod; vi stod sköldade.
Skúli Þorsteinsson (korp/örn = árflognir, årflygaren)
Myndit efst, þar er undir árflogni gaf ek sárar, Hlökk í hundraðs flokki Hvítinga mik líta.
Hlökk [valkyrjan] skulle inte se mig främst i hundraflocken av Hvítingarna, där jag gav årflygaren [korpen] sårade [män].
Einarr (örn = ari)
Sámleitum rauð sveita, sleit örn gera beitu, fekksk arnar matr járnum, Járnsöxu grön faxa.
Han rödfärgade Járnsaxas svartlette springare [ulvens] mular med blod; örnen slet Geris [ulvens] bete; örnens mat vanns med järn [vapen].
Óttarr svarti (örn = ari)
Örn drekkr, undarn ylgr fær, af hræum sylg, oft rýðr ulfr köft, ari getr verð þar.
Örnen dricker en klunk av lik, ulvinnan får en morgonmåltid, ofta rödfärgar ulven sina käftar, örnen får föda där.
Þjóðólfr (örn = gemlir)
Segjöndum fló sagna snótar ulfr at móti í gemlis ham gömlum glamma ó fyr skömmu.
Kvinnans [trollkvinnans] ulv flög för en kort stund sedan i gemlirs [örnens] gamla hamn för att möta sägnernas berättare [männen].
Anonym (örn = hreggskornir)
Hreggskornis vil ek handa háleitan mjöð vanda.
Jag vill av hreggskornirs [örnens] händer forma en högrest mjöd [dikt].
Skúli Þorsteinsson (örn = gallópnir)
Vaki ek þat er val heltk ekka víðis áðr ok síðan, greppr hlýðir þá góðu, gallópnis vel, spjalli.
Jag vakar — förr och senare höll jag falksorgen — skalden lyssnar då väl till gallópnirs [örnens] gode förtrogne.