Katalog av mansheiti: greppar (skalder), rekkar, skatnar, bragnar, drengir m.fl. — många härledda ur forna kungars namn (Skati mildi, Bragi, Goti). Kapitlet ger också ord för tappra män, fega (nid-ord), frikostiga och snåla, vise och dåraktiga, samt trälar.
Skáld heita greppar, ok rétt er í skáldskap at kalla svá hvern mann, er vill. Rekkar váru kallaðir þeir menn, er fylgðu Hálfi konungi, ok af þeirra nafni eru rekkar kallaðir hermenn, ok er rétt at kalla svá alla menn. Lofðar heita ok menn í skáldskap, sem fyrr er ritat. Skatnar váru þeir menn kallaðir, er fylgðu þeim konungi, er Skati mildi var kallaðr. Af hans nafni er skati kallaðr hverr, er mildr er. Bragnar heita þeir, er fylgðu Braga konungi inum gamla. Virðar heita þeir menn, er meta mál manna. Fyrðar ok firar ok verar heita landvarnarmenn. Víkingar ok flotnar, þat er skipa herr. Beimar, svá hétu þeir, er fylgðu Beimuna konungi. Gumnar eða gumar heita flokkstjórar, svá sem gumi er kallaðr í brúðför. Gotnar eru kallaðir af heiti konungs þess, er Goti er nefndr, er Gotland er við kent. Hann var kallaðr af nafni Óðins ok dregit af Gauts nafni, því at Gautland eða Gotland var kallat af nafni Óðins, en Svíþjóð af nafni Sviðurs. Þat er ok heiti Óðins. Í þann tíma var kallat allt meginland, þat er hann átti, Reiðgotaland, en eyjar allar Eygotaland. Þat er nú kallat Danaveldi ok Svíaveldi. Drengir heita ungir menn búlausir, meðan þeir afla sér fjár eða orðstír, þeir fardrengir, er milli landa fara, þeir konungsdrengir, er höfðingjum þjóna, þeir ok drengir, er þjóna ríkum mönnum eða bóndum. Drengir heita vaskir menn ok batnandi.
Skalder heter greppar, och det är rätt i skaldskap att så kalla varje man som vill. Rekkar kallades de män som följde kung Hálfr, och av deras namn kallas krigare rekkar, och det är rätt att så kalla alla män. Lofðar heter också män i skaldskap, som förr skrivits. Skatnar kallades de män som följde den kung som kallades Skati mildi [den frikostige]. Av hans namn kallas var och en som är frikostig en skati. Bragnar heter de som följde kung Bragi den gamle. Virðar heter de män som väger [dömer i] mäns mål. Fyrðar och firar och verar heter landvärnsmän. Víkingar och flotnar, det är en skeppshär. Beimar hette de som följde kung Beimuni. Gumnar eller gumar heter flockstyrare, liksom en man (gumi) kallas [så] i brudfärd. Gotnar kallas av namnet på den kung som heter Goti, efter vilken Gotland är uppkallat. Han var kallad med ett Óðinsnamn, draget av namnet Gautr, ty Gautland eller Gotland kallades av ett Óðinsnamn, och Svíþjóð av namnet Sviðurr — det är också ett Óðinsnamn. På den tiden kallades allt fastland han ägde Reiðgotaland, men alla öar Eygotaland. Det kallas nu Danavälde och Sveavälde. Drengir heter unga hemlösa män medan de förvärvar sig gods eller berömmelse; fardrengir de som far mellan länder, konungsdrengir de som tjänar hövdingar, och drengir också de som tjänar mäktiga män eller bönder. Drengir heter raska och framåtsträvande män.
Seggir eru kallaðir ok kníar ok liðar, þat eru fylgðarmenn. Þegnar ok hölðar, svá eru búendr kallaðir. Ljónar heita þeir menn, er ganga of sættir manna. Þeir menn eru, er svá eru kallaðir: kappar, kenpur, garpar, snillingar, hreystimenn, harðmenni, afarmenni, hetjur. Þessi heiti standa hér í mót at kalla mann blauðan, veykan, þjarfan, þirfing, blotamann, skauð, skræfu, skrjáð, vák, vám, læra, sleyma, teyða, dugga, dási, dirokkr, dusilmenni, ölmusa, auvirð, vílmögr. Örr maðr heitir mildingr, mæringr, skati, þjóðskati, gullskati, mannbaldr, sælingr, sælkeri, auðkýfingr, ríkmenni, höfðingi. Hér í mót er svá kallat: hnöggvingr, glöggvingr, mælingr, vesalingr, féníðingr, gjöflati. Heitir spekingr ráðvaldr. Heitir ok óvitr maðr fífl, afglapi, gassi, ginningr, gaurr, glópr, snápr, fóli, ærr, óðr, galinn. Snyrtimaðr ofláti, drengr, glæsimaðr, stertimaðr, prýðimaðr. Heitir hraumi, skrápr, skrokkr, skeiðklofi, flangi, slinni, fjósnir, slápr, dröttr.
Seggir kallas de också, och kníar och liðar — det är följemän. Þegnar och hölðar — så kallas bönder. Ljónar heter de män som går mellan i mäns förlikningar. Dessa män kallas så: kappar, kenpur, garpar, snillingar, hreystimenn, harðmenni, afarmenni, hetjur [kämpar, hjältar]. Mot dessa står [nid-orden] att kalla en man blauðr, veykr, þjarfr [feg, vek, kraftlös], blótamaðr, skauð, skræfa [usling, kruka] med flera. En frikostig man heter mildingr, mæringr, skati, þjóðskati, gullskati, mannbaldr, sælingr, auðkýfingr, höfðingi. Häremot heter det: hnöggvingr, glöggvingr, mælingr, féníðingr, gjöflati [snålvarg, girigbuk]. En vis man heter ráðvaldr. En oklok man heter fífl, afglapi, gassi, gaurr, glópr, snápr, fóli [dåre, tölp, narr]. En snygg man ofláti, drengr, glæsimaðr, prýðimaðr [sprätt, praktkarl]. [En slusk] heter hraumi, skrápr, skrokkr, slápr, dröttr.
Lýðr heitir landfólk eða ljóðr. Heitir ok þræll kefsir, þjónn, önnungr, þirr.
Lýðr heter landfolk, eller ljóðr. En träl heter också kefsir, þjónn, önnungr, þirr.