Skáldskaparmál avslutas med ordleken ofljóst (»alltför tydligt«): att bygga tvetydighet på homonymer — læti (röst/lynne), reiði (vrede/seldon), far/fár (skepp/vrede), lið (led/skepp/folk/hjälp), líð (öl), hlið/hlíð (grind/oxe/backe). Sådana likljudande ord kan vävas in så att den verkliga meningen är dold.
Læti er tvennt. Læti heitir rödd, læti heitir æði, ok æði er ok ólund. Reiði er ok tvíkennt. Reiði heitir þat, er maðr er í illum hug, reiði heitir ok fargervi skips eða hross. Far er ok tvíkennt. Fár er reiði, far er skip. Þvílík orðtök hafa menn mjök til þess at yrkja fólgit, ok er þat kallat mjök ofljóst. Lið kalla menn þat á manni, er leggir mætast, lið heitir skip, lið heitir mannfólk, lið er ok þat kallat, er maðr veitir öðrum liðsinni, líð heitir öl. Hlið heitir á garði, ok hlið kalla menn uxa, en hlíð er brekka. Þessar greinir má setja svá í skáldskap, at gera ofljóst, at vant er at skilja, ef aðra skal hafa greinina en áðr þykki til horfa in fyrri vísuorð. Slíkt sama eru ok önnur mörg nöfn, þau er saman eigu heitit margir hlutir.
Læti är tvåfaldigt. Læti heter röst, læti heter lynne (æði), och æði är också ovilja. Reiði är också tvetydigt. Reiði heter det att en man är i illt sinne [vrede], reiði heter också ett skepps eller en hästs seldon [utrustning]. Far är också tvetydigt. Fár är vrede, far är skepp. Sådana ordstäv brukar man mycket till att dikta fördolt, och det kallas mest ofljóst. Lið kallar man det på en man där benen möts [led]; lið heter skepp; lið heter människofolk [skara]; lið kallas också det när en man ger en annan hjälp (liðsinni); líð heter öl. Hlið heter det [öppningen] på en gärdsgård, och hlið kallar man en oxe, men hlíð är en backe. Dessa åtskillnader kan sättas så i skaldskapen att göra ofljóst, att det är svårt att förstå om den andra betydelsen ska tas än de föregående versraderna tycks syfta på. Likaså finns många andra namn, sådana som flera ting äger gemensamt.