Guld omskrivs som Fullas huvudband och särskilt som Freyjas gråt — hon gråter gulltårar av längtan efter sin bortavarande make Óðr. Sju versexempel varierar också Freyjas många namn (Mardöll, Hörn, Gefn, Vanabrúðr).
Hér heyrir, at gull er kennt til höfuðbands Fullu, er orti Eyvindr skáldaspillir:
Här hörs att guld omskrivs med Fullas huvudband, det som Eyvindr skáldaspillir diktade:
Gull er kallat grátr Freyju, sem fyrr er sagt. Svá kvað Skúli Þorsteinsson:
Guld kallas Freyjas gråt, som förr sagts. Så kvad Skúli Þorsteinsson:
Ok sem kvað Einarr Skúlason:
Och som Einarr Skúlason kvad:
Ok hér hefir Einarr enn kennt svá Freyju at kalla hana móður Hnossar eða konu Óðs, svá sem hér:
Och här har Einarr vidare omskrivit Freyja så att kalla henne Hnoss mor eller Óðs hustru, så som här:
Ok enn svá:
Och vidare så:
Hér getr ok þess, at Freyju má svá kenna at kalla hana systur Freys. Ok enn svá:
Här omtalas också att Freyja må omskrivas så att kalla henne Freyrs syster. Och vidare så:
Hér er hon kölluð dóttir Njarðar. Ok enn Svá:
Här kallas hon Njörðrs dotter. Och vidare så:
Hér er hon kölluð Gefn ok Vanabrúðr. Til allra heita Freyju er rétt at kenna grátinn ok kalla svá gullit, ok á marga lund er þessum kenningum breytt, kallat hagl eða regn eða él eða dropar eða skúrir eða forsar augna hennar eða kinna eða hlýra eða brá eða hvarma.
Här kallas hon Gefn och Vanabrúðr. Till alla Freyjas heiti är det rätt att omskriva gråten och så kalla guldet, och på många sätt varieras dessa kenningar: kallat hagel eller regn eller slask eller droppar eller skurar eller forsar av hennes ögon eller kinder eller kindben eller ögonhår eller ögonlock.
Skaldecitat
Eyvindr skáldaspillir (guld = Fullas huvudband)
Fullu skein á fjöllum fallsól bráavallar. Ullar kjóls of allan aldr Hákunar skaldum.
Fullas ögonbrynsslättens nedgångssol [guldbandet] sken på bergen [armarna] … under hela Hákons livstid, för skalderna.
Skúli Þorsteinsson (guld = Freyju tár, Freyjas tårar)
Margr of hlaut of morgin morðelds, þar er val felldum, Freyju tár at fleiri fárbjóðr; at þar várum.
Mången stridseldens ofärdsbringare [krigare] fick den morgonen mer av Freyjas tårar [guld], där vi fällde de fallna; ty vi var där.
Einarr Skúlason (guld = Mardallar grátr, Mardölls/Freyjas gråt)
Þar er Mardallar milli, meginhurðar, liggr skurða, Gauts berum galla þrútinn, grátr, dalreyðar látri.
Där Mardölls [Freyjas] gråt [guldet] ligger mellan den stora dörrens fåror … vi bär Gauts [Óðins] fel [den svällande dikten] vid dalöringens [ormens] läger.
Einarr Skúlason (Freyja = Óðs beðvina, Óðrs sängvän)
Eigi þverr fyrir augna Óðs beðvinu Róða ræfrs, eignisk svá, regni ramsvell, konungr elli.
Det starka isen [guldet] av regnet ur ögonen på Óðrs sängvän [Freyjas tårar = guld] avtar inte inför Róðis tak; må konungen så vinna [rikedom mot] ålderdom.
Einarr Skúlason (Freyja = Hörn, Freys nift; guld = bráa driftir, ögonhårens drivor)
Hróðrbarni kná ek Hörnar, hlutum dýran grip, stýra, brandr þrymr gjalfrs á grandi gollvífiðu, hlífar; sáðs, berr sinnar móður, svans unni mér gunnar fóstrgæðandi Fróða, Freys nift bráa driftir.
Jag styr Hörns [Freyjas] lovbarn … vi fick en dyrbar klenod; svärdet dånar på svallets guldprydda skada [skölden] … Freyrs fränka [Freyja] bär sin mors ögonhårs drivor [guldet, tårarna].
Einarr Skúlason (Freyja = Njörðar dóttir, Njörðrs dotter)
Nýt buðumk Njarðar dóttur, nálægt var þat stáli vel of hrósa ek því vísa vörn, sævar bál barni.
Njörðrs nyttiga dotter [Freyja/guldet] bjöds mig … havets eld [guldet] åt barnet; jag prisar fursten väl för det; värnet var nära stålet [svärdet].
Einarr Skúlason (Freyja = Vanabrúðr, Gefn)
Gaf, sá er erring ofrar, ógnprúðr Vanabrúðar þing Váfaðar þröngvir þróttöflga mér dóttur; ríkr leiddi mey mækis mátvaldr á beð skaldi Gefnar, glóðum drifna, Gautreks svana brautar.
Den stridsstolte krossaren av Váfuðrs [Óðins] ting [fursten], som bjuder mod, gav mig vanabrudens [Freyjas] kraftfulla dotter [guldet]; den mäktige härskaren ledde Gefns svärdsmö [den guldprydda kvinnan], överströdd med glöd [guld], till skaldens bädd.