Guld kallas »utterbot«: Loki dräper Otr (Hreiðmars son i utterhamn), och asarna måste fylla och täcka utterbälgen med guld. Loki tvingar dvärgen Andvari att ge ifrån sig sin skatt och den sista ringen, som Andvari förbannar att bli var ägares bane — förbannelsen som driver hela Sigurðr-sagan.
Hver sök er til þess, at gull er kallat otrgjöld? Svá er sagt, at þá er æsir fóru at kanna heim, Óðinn ok Loki ok Hænir, þeir kómu at á nökkurri ok gengu með ánni til fors nökkurs, ok við forsinn var otr einn ok hafði tekit lax ór forsinum ok át blundandi. Þá tók Loki upp stein ok kastaði at otrinum ok laust í höfuð honum. Þá hrósði Loki veiði sinni, at hann hefði veitt í einu höggvi otr ok lax. Tóku þeir þá laxinn ok otrinn ok báru eftir sér, kómu þá at bæ nökkurum ok gengu inn. En sá búandi er nefndr Hreiðmarr, er þar bjó. Hann var mikill fyrir sér ok mjök fjölkunnigr. Beiddust æsir at hafa þar náttstað ok kváðust hafa með sér vist ærna ok sýndu búandanum veiði sína.
Vad är orsaken till att guld kallas otrgjöld [utterbot]? Så sägs det, att när asarna for att utforska världen — Óðinn och Loki och Hænir — kom de till en å och gick längs ån till ett vattenfall, och vid fallet var en utter som hade tagit en lax ur fallet och åt den med halvslutna ögon. Då tog Loki upp en sten och kastade den på uttern och träffade den i huvudet. Då skröt Loki med sin fångst, att han hade fångat både utter och lax i ett hugg. De tog laxen och uttern och bar dem med sig, kom så till en gård och gick in. Och den bonde som bodde där heter Hreiðmarr. Han var mäktig av sig och mycket trollkunnig. Asarna bad att få nattläger där och sade sig ha nog med mat, och visade bonden sin fångst.
En er Hreiðmarr sá otrinn, þá kallaði hann sonu sína, Fáfni ok Regin, ok segir, at Otr, bróðir þeira, var drepinn ok svá, hverir þat höfðu gert. Nú ganga þeir feðgar at ásunum ok taka þá höndum ok binda ok segja þá um otrinn, at hann var sonr Hreiðmars. Æsir bjóða fyrir sik fjörlausn, svá mikit fé sem Hreiðmarr sjálfr vill á kveða, ok varð þat at sætt með þeim ok bundit svardögum. Þá var otrinn fleginn. Tók Hreiðmarr otrbelginn ok mælti við þá, at þeir skulu fylla belginn af rauðu gulli ok svá hylja hann allan, ok skal þat vera at sætt þeira.
Och när Hreiðmarr såg uttern, kallade han på sina söner, Fáfnir och Reginn, och säger att Otr, deras bror, hade blivit dräpt, och vilka som hade gjort det. Nu går far och söner mot asarna och tar dem till fånga och binder dem, och förklarar om uttern att han var Hreiðmars son. Asarna erbjuder livlösen för sig, så mycket gods som Hreiðmarr själv vill fastställa, och det blev en förlikning mellan dem, besvuren med eder. Sedan flåddes uttern. Hreiðmarr tog utterbälgen och sade till dem att de skulle fylla bälgen med rött guld och även täcka den helt, och det skulle vara deras förlikning.
Þá sendi Óðinn Loka í Svartálfaheim, ok kom hann til dvergs þess, er heitir Andvari. Hann var fiskr í vatni, ok tók Loki hann höndum ok lagði á hann fjörlausn allt þat gull, er hann átti í steini sínum. Ok er þeir koma í steininn, þá bar dvergrinn fram allt gull, þat er hann átti, ok var þat allmikit fé. Þá svipti dvergrinn undir hönd sér einum litlum gullbaug. Þat sá Loki ok bað hann fram láta bauginn. Dvergrinn bað hann eigi bauginn af sér taka ok lézt mega æxla sér fé af bauginum, ef hann heldi. Loki kvað hann eigi skyldu hafa einn penning eftir ok tók bauginn af honum ok gekk út, en dvergrinn mælti, at sá baugr skyldi vera hverjum höfuðsbani, er ætti. Loki segir, at honum þótti þat vel, ok sagði, at þat skyldi haldast mega fyrir því sá formáli, at hann skyldi flytja þeim til eyrna, er þá tæki við.
Då sände Óðinn Loki till Svartálfaheimr, och han kom till den dvärg som heter Andvari. Han var en fisk i vattnet, och Loki tog honom med händerna och lade på honom till livlösen allt det guld han ägde i sin sten. Och när de kommer in i stenen, bar dvärgen fram allt guld han ägde, och det var ett mycket stort gods. Då svepte dvärgen under armen en liten guldring. Det såg Loki och bad honom lämna fram ringen. Dvärgen bad honom att inte ta ringen från honom och sade sig kunna föröka sig gods av ringen om han behöll den. Loki sade att han inte skulle ha en enda penning kvar, och tog ringen av honom och gick ut; men dvärgen sade att den ringen skulle bli var och en som ägde den till huvudbane. Loki säger att det tycktes honom väl, och sade att den förbannelsen skulle få hålla just därför, att han skulle bära den till öronen på dem som då tog emot den.
Fór hann í braut ok kom til Hreiðmars ok sýndi Óðni gullit. En er hann sá bauginn, þá sýndist honum fagr ok tók hann af fénu, en greiddi Hreiðmari gullit. Þá fylldi hann otrbelginn, sem mest mátti hann, ok setti upp, er fullr var. Gekk þá Óðinn til ok skyldi hylja belginn með gullinu, ok þá mælti hann við Hreiðmar, at hann skal sjá, hvárt belgrinn er þá allr hulðr. En Hreiðmarr leit til ok hugði at vandliga ok sá eitt granahár ok bað þat hylja, en at öðrum kosti væri lokit sætt þeira. Þá dró Óðinn fram bauginn ok hulði granahárit ok sagði, at þá váru þeir lausir frá otrgjöldunum.
Han gick bort och kom till Hreiðmarr och visade Óðinn guldet. Men när han såg ringen, tycktes den honom fager, och han tog den ur fänaden och betalade Hreiðmarr guldet. Sedan fyllde han utterbälgen så full han kunde och satte upp den när den var full. Då gick Óðinn fram och skulle täcka bälgen med guldet, och då sade han till Hreiðmarr att han skulle se om bälgen då var helt täckt. Men Hreiðmarr såg efter och betraktade den noga och såg ett morrhår och bad att det skulle täckas, annars vore deras förlikning slut. Då drog Óðinn fram ringen och täckte morrhåret och sade att de då var lösa från utterboten.
En er Óðinn hafði tekit geir sinn, en Loki skúa sína ok þurftu þá ekki at óttast, þá mælti Loki, at þat skyldi haldast, er Andvari hafði mælt, at sá baugr ok þat gull skyldi verða þess bani, er ætti, ok þat helzt síðan. Nú er sagt, af hverju gull er otrgjöld kallat eða nauðgjald ásanna eða rógmálmr.
Och när Óðinn hade tagit sitt spjut och Loki sina skor och de inte behövde frukta något, då sade Loki att det skulle hålla, det som Andvari hade sagt, att den ringen och det guldet skulle bli var och en som ägde det till bane — och så höll det sedan. Nu är det sagt varför guld kallas utterbot eller asarnas nödgäld eller trätemetall [rógmálmr].