Vid flodbleket skryter Guðrún och avslöjar att det var Sigurðr, inte Gunnarr, som red vafrlogen — och visar Andvaris ring. Den kränkta Brynhildr eggar Gunnarr och Högni, som låter sin bror Gotthormr dräpa den sovande Sigurðr; döende klyver Sigurðr banemannen med Gramr. Brynhildr tar sitt liv och bränns med honom.
Þat var eitt sinn, at Brynhildr ok Guðrún gengu til vatns at bleikja hadda sína. Þá er þær kómu til árinnar, þá óð Brynhildr út í ána frá landi ok mælti, at hon vildi eigi bera í höfuð sér þat vatn, er rynni ór hári Guðrúnu, því at hon átti búanda hugaðan betr.
Det var en gång, att Brynhildr och Guðrún gick till vattnet för att bleka sitt hår. När de kom till ån, vadade Brynhildr ut i ån från land och sade att hon inte ville bära på sitt huvud det vatten som rann ur Guðrúns hår, ty hon ägde en make bättre till sinnes.
Þá gekk Guðrún í ána eftir henni ok sagði, at hon mátti fyrir því þvá ofar sinn hadd í ánni, at hon átti þann mann, er eigi Gunnarr ok engi annarr í veröldu var jafnfrækn, því at hann vá Fáfni ok Regin ok tók arf eftir báða þá.
Då gick Guðrún ut i ån efter henne och sade att hon för den skull kunde tvätta sitt hår högre upp i ån, ty hon ägde den man som varken Gunnarr eller någon annan i världen var lika frejdad som, ty han slog Fáfnir och Reginn och tog arv efter dem båda.
Þá svarar Brynhildr: "Meira er þat vert, er Gunnarr reið vafrlogann, en Sigurðr þorði eigi."
Då svarar Brynhildr: »Mer är det värt, att Gunnarr red vafrlogen, medan Sigurðr inte vågade.«
Þá hló Guðrún ok mælti: "Ætlar þú, at Gunnarr riði vafrlogann? Sá ætlak at gengi í rekkju hjá þér, er mér gaf gullbaug þenna. En sá gullbaugr, er þú hefir á hendi ok þú þátt at línfé, hann er kallaðr Andvaranautr, ok ætlak, at eigi sótti Gunnarr hann á Gnitaheiði."
Då skrattade Guðrún och sade: »Tror du att Gunnarr red vafrlogen? Den tror jag gick i bädden hos dig, som gav mig denna guldring. Men den guldring som du har på handen och tog i morgongåva, den kallas Andvaranautr, och jag tror inte att Gunnarr hämtade den på Gnitaheiðr.«
Þá þagnaði Brynhildr ok gekk heim. Eftir þat eggjaði hon Gunnar ok Högna at drepa Sigurð, en fyrir því at þeir váru eiðsvarar Sigurðar, þá eggjuðu þeir til Gotthorm, bróður sinn, at drepa Siguð. Hann lagði Sigurð sverði í gegnum sofanda. En er hann fekk sárit, þá kastaði hann sverðinu Gram eftir honum, svá at sundr sneið í miðju manninn. Þar fell Sigurðr ok sonr hans þrévetr, er Sigmundr hét, er þeir drápu. Eftir þat lagði Brynhildr sik sverði, ok var hon brennd með Sigurði, en Gunnarr ok Högni tóku þá Fáfnisarf ok Andvaranaut ok réðu þá löndum.
Då tystnade Brynhildr och gick hem. Efter det eggade hon Gunnarr och Högni att dräpa Sigurðr; men eftersom de var edsvurna Sigurðr, eggade de sin bror Gotthormr att dräpa Sigurðr. Han stötte svärdet genom den sovande Sigurðr. Och när han fick såret, kastade han svärdet Gramr efter honom, så att det skar mannen tvärt av mitt itu. Där föll Sigurðr och hans treårige son, som hette Sigmundr, som de dräpte. Efter det stötte Brynhildr svärdet i sig och brändes med Sigurðr; och Gunnarr och Högni tog då Fáfnirs arv och Andvaranautr och rådde över länderna.