Sigurðrs dotter Áslaug överlever och ger upphov till stora ätter. Kapitlet noterar Völsungarnas gifttålighet och citerar fem strofer ur Bragi den gamles Ragnarsdrápa om Hamðirs och Sörlis anfall på Jörmunrekkr — en sköldbeskrivning som ger guldkenningen dess ursprung.

Eftir Sigurð svein lifði dóttir, er Áslaug hét, er fædd var at Heimis í Hlymdölum, ok eru þaðan ættir komnar stórar. Svá er sagt, at Sigmundr Völsungsson var svá máttugr, at hann drakk eitr ok sakaði ekki, en Sinfjötli, sonr hans, ok Sigurðr váru svá harðir á húðna, at þá sakaði ekki eitr, at útan kæmi á þá bera. Því hefir Bragi skáld svá kveðit:

Efter Sigurðr sven levde en dotter, som hette Áslaug, som var fostrad hos Heimir i Hlymdalir, och därifrån är stora ätter komna. Så sägs det, att Sigmundr Völsungsson var så mäktig att han drack gift och det skadade honom inte; men Sinfjötli, hans son, och Sigurðr var så hårda på huden att inget gift skadade dem som kom på dem bart utifrån. Därför har skalden Bragi kvädit så:

Eftir þessum sögum hafa flest skáld ort ok tekit ýmsa þáttu. Bragi inn gamli orti um fall Sörla ok Hamðis í drápu þeiri, er hann orti um Ragnar loðbrók.

Efter dessa sagor har de flesta skalder diktat och tagit olika strängar. Bragi den gamle diktade om Sörlis och Hamðis fall i den drápa som han diktade om Ragnarr loðbrók.

Skaldecitat

Bragi inn gamli (om Völsungarnas gifttålighet)

Þá er forns Litar flotna á fangboða öngli hrökkviáll of hrokkinn hekk Völsunga drekku.

Då den forne Litrs [ormens] slingrande ål, hopringlad på brottarens krok, hängde vid Völsungarnas dryck [giftbägaren].

Bragi inn gamli, Ragnarsdrápa (Jörmunrekkr vaknar)

Knátti eðr við illan Jörmunrekkr at vakna með dreyrfáar dróttir draum í sverða flaumi; rósta varð í ranni Raudvés höfuðniðja, þá er hrafnbláir hefnðu harma Erps of barmar.

Jörmunrekkr fick vakna med en ond dröm mitt i svärdens svall, bland blodstänkta hirdmän; en strid uppstod i Randvérs främste frändes [Jörmunrekkrs] hall, när de korpsvarta bröderna hämnades Erps sorger.

Bragi inn gamli, Ragnarsdrápa (avhuggna lemmar)

Flaut of set við sveita sóknar alfs í golfi hræva dögg, þar er höggnar hendr sem fætr of kenndusk; fell í blóði blandinn brunn ölskála, runna þat er á Leifa landa laufi fátt, at höfði.

Likens dagg [blodet] flöt med blod över bänken på krigarhallens golv, där avhuggna händer och fötter kändes igen; överst föll, blandat med blod, det som är målat på sköldens löv, ner i ölskålarnas brunn [drycken].

Bragi inn gamli, Ragnarsdrápa (Hamðir och Sörli stenas)

Þar svá at gerðu gyrðan golfhölkvis sá fylkis segls naglfara siglur saums andvanar standa; urðu snemmst ok sörli samráða þeir Hamðir hörðum herðimýlum Hergauts vinu barðir.

Där stod furstens sköldar girdade, tömda på sina sömmar, på hallgolvet; Sörli och Hamðir, av ett och samma råd, blev först slagna med Hergauts [Óðins] vännas [jordens] hårda stenklumpar [stenar].

Bragi inn gamli, Ragnarsdrápa (Jörmunrekkr straffar)

Mjök lét stála stökkvir styðja Gjúka niðja flaums, þá er fjörvi næma Foglhildar mun vildu, ok bláserkjar birkis, ball, fagrgötu allir, ennihögg ok eggjar Jónakrs sonum launa.

Stålsvallets spridare [Jörmunrekkr] lät Gjúkis fränder [Jónakrs söner] lida svårt, då de ville ta Fauglhildrs [Svanhildrs] liv; och alla gengäldade Jónakrs söner med pannhugg och eggar [svärd].

Bragi inn gamli, Ragnarsdrápa (sköldramen)

Þat sék fall á fögrum flotna randar botni. Ræs gafumk reiðar mána Ragnarr ok fjölð sagna.

Det fallet ser jag på männens fagra sköldbotten [den målade skölden]. Ragnarr gav mig vagnens måne [skölden] och en mängd sägner.