Guld kallas »Krakis säd«. Den fattige pojken Vöggr ger den unge, spinkige kungen öknamnet »kraki« (störskott); kungen tar det med gott mod och skänker honom en guldring, varpå Vöggr svär att hämnas hans död.
Hví er gull kallat sáð Kraka? Konungr einn í Danmörk er nefndr Hrólfr kraki. Hann var ágætastr fornkonunga fyrst af mildi ok fræknleik ok lítillæti. Þat er eitt mark um lítillæti hans, er mjök er fært í frásagnir, at einn lítill sveinn ok fátækr er nefndr Vöggr. Hann kom í höll Hrólfs konungs. Þá var konungrinn ungr at aldri ok grannligr á vöxt. Þá gekk Vöggr fyrir hann ok sá upp á hann.
Varför kallas guld Krakis säd? En kung i Danmark heter Hrólfr kraki. Han var den mest lysande av forntidens kungar, främst i mildhet och fräcklek och ödmjukhet. Ett tecken på hans ödmjukhet, som mycket förts in i berättelserna, är att en liten och fattig pojke heter Vöggr. Han kom in i kung Hrólfs hall. Då var kungen ung till åren och spenslig till växten. Då gick Vöggr fram inför honom och såg upp på honom.
Þá mælti konungr: "Hvat viltu mæla, sveinn, er þú sér á mik?"
Då sade kungen: »Vad vill du säga, pojke, som ser på mig?«
Vöggr segir: "Þá er ek var heima, heyrðak sagt, at Hrólfr konungr at Hleiðru var mestr maðr á Norðrlöndum, en nú sitr hér í hásæti kraki einn lítill, ok kallið þér hann konung."
Vöggr säger: »När jag var hemma hörde jag sägas att kung Hrólfr vid Hleiðr var den störste mannen i Nordländerna; men nu sitter här i högsätet en liten kraki [störskott], och honom kallar ni kung.«
Þá svarar konungr: "Þú, sveinn, hefir gefit mér nafn, at ek skal heita Hrólfr kraki, en þat er títt, at gjöf skal fylgja nafnfesti. Nú sé ek þik enga gjöf hafa til at gefa mér at nafnfesti, þá er mér sé þægilig. Nú skal sá gefa öðrum, er til hefir," - tók gullhring af hendi sér ok gaf honum.
Då svarar kungen: »Du, pojke, har gett mig ett namn, att jag ska heta Hrólfr kraki; och det är sed att en gåva ska följa namnfästet. Nu ser jag att du ingen gåva har att ge mig till namnfäste som vore mig behaglig. Nu ska den ge den andre som har« — och tog en guldring av sin hand och gav honom.
Þá mælti Vöggr: "Gef þú allra konunga heilastr, ok þess strengi ek heit at verða þess manns bani, er þinn banamaðr verðr."
Då sade Vöggr: »Giv, av alla kungar den mest välsignade! Och det svär jag en ed på, att bli den mans baneman som blir din baneman.«
Þá mælti konungr ok hló við: "Litlu verðr Vöggr feginn."
Då sade kungen och log: »Med litet blir Vöggr glad.«