Mannen omskrivs med manliga träheiti — meiðr, lundr, þollr, búss, askr, hlynr, börr, stafr, þorn — kombinerat med strid, vapen eller guld. Nio versexempel, bl.a. Úlfr Uggasons Húsdrápa om Þórrs fiske.
Maðr er kenndr til viða, sem fyrr er ritat, kallaðr reynir vápna eða víga, ferða ok athafnar, skipa ok alls þess, er hann ræðr ok reynir. Svá kvað Úlfr Uggason:
Mannen omskrivs med träd, som förr skrivits, kallad vapnens eller stridernas, färdernas och verksamhetens, skeppens och allt det han råder över och prövar, prövare. Så kvad Úlfr Uggason:
Viðr ok meiðr, sem kvað Kormákr:
Viðr och meiðr [träd, stång], som Kormákr kvad:
Lundr, svá kvað Hallfreðr vandræðaskáld:
Lundr [lund], så kvad Hallfreðr vandræðaskáld:
Hér er ok þollr nefndr. Búss, svá kvað Arnórr:
Här nämns också þollr [tall]. Búss [buxbom], så kvad Arnórr:
Askr, sem Refr kvað:
Askr [ask], som Refr kvad:
Hlynr, sem hér er:
Hlynr [lönn], som här:
Börr, sem Refr kvað:
Börr [träd], som Refr kvad:
Stafr, sem Óttarr kvað:
Stafr [stav], som Óttarr kvad:
Þorn, sem Arnórr kvað:
Þorn [torn], som Arnórr kvad:
Skaldecitat
Úlfr Uggason, Húsdrápa (man = folka reynir, härarnas prövare)
En stirðþinull starði storðar leggs fyr borði fróns á folka reyni fránleitr ok blés eitri.
Men den styva huvudlinan [Midgårdsormen], klarögd, stirrade över relingen på landsbenets [bergets] härprövare [Þórr] och blåste etter.
Kormákr (man = meiðr, stång)
Meiðr er mörgum æðri morðteins í dyn fleina; hjörr fær hildibörrum hjarl Sigurði jarli.
Stången [mannen] är högre än många i pilarnas dån [striden]; svärdet vinner land åt den stridslystne jarlen Sigurðr.
Hallfreðr vandræðaskáld (man = rækilundr, vård-lund)
Askþollum stendr Ullar austr at miklu trausti rækilundr inn ríki randfárs brumaðr hári.
Den mäktige vård-lunden [mannen] av sköldskadan [striden], knoppad med hår, står i öster till stort värn åt Ullrs askfuror [krigarna].
Arnórr jarlaskáld (man = reggbúss, skepps-buxbom)
Rökr öndurt bað randir reggbúss saman leggja, rógskýja helt, Rygja, regni haustnótt gegnum.
Vid gryningen bad Rygernas skepps-buxbom [sjöfararen] sköldarna läggas samman; han höll ut genom höstnatten mot stridsmolnens regn [pilarna].
Refr (man = askr, ask)
Gekk í gulli stokkna gjöfrífr, Háars drífu askr viðr ærinn þroska, as-Freyr sæing meyjar.
Den gåvorike asken [mannen] av Hárs [Óðins] snödriva [striden] gick, med rikt mannamod, till den guldstänkta mönns bädd.
Anonym (man = hlynr, lönn)
Heill kom þú, handar svella hlynr kvaddi svá brynju.
»Var hälsad!« så hälsade handisens [guldringens] lönn [mannen den brynjeklädde].
Refr (man = börr hjörva, svärdens träd)
Alls böðgæðis bjóða, börr ræðr til þess hjörva, ógnstöðvar hefi ek ægi einráðit Þórsteini.
Alldenstund jag ensam bestämt … svärdens träd [mannen] … erbjuder jag stridsplatsens skräck åt Þorsteinn.
Óttarr svarti (man = ógnarstafr, skräckens stav)
Heltu, þar er hrafn né svalta, hvatráðr ertu, láði, ógnarstafr, fyr jöfrum, ýgr, tveimr, við kyn beima.
Du höll landet mot två furstar, där korpen inte svalt; du är rådklok, du fasans grymme stav [man], mot mäns ätt.
Arnórr jarlaskáld (man = auðar þorn, rikedomens torn)
Hlóð, en hála téðu hirðmenn ara grenni, auðar þorn fyr örnu ungr valköstu þunga.
Den unge rikedomstornen [mannen] hopade tunga valplatshögar framför örnarna, medan hirdmännen födde örnfödaren [korpen/krigaren].