Snorris systematiska genomgång av vapen- och rustningskenningar: hjälmen = hätta/hatt, brynjan = skjorta, skölden = tält/Ullrs skepp/sköldsol och ringen (baugr); svärdet = Óðins eld, yxan = sköldarnas trollkvinna, spjutet = orm, pilen = bågens hagel. Tjugofyra versexempel.

Vápn ok herklæði skal kenna til orrostu ok til Óðins ok valmeyja ok herkonunga, kalla hjálm hött eða fald, en brynju serk eða skyrtu, en skjöld tjald, ok skjaldborgin er kölluð höll ok ræfr, veggr ok gólf. Skildir eru kallaðir ok kenndir við herskip, sól eða tungl eða lauf eða blik eða garðr skipsins. Skjöldr er ok kallaðr skip Ullar eða kennt til fóta Hrungnis, er hann stóð á skildi. Á fornum skjöldum var títt at skrifa rönd þá, er baugr var kallaðr, ok eru við þann baug skildir kenndir. Höggvápn, öxar eða sverð, er kallat eldar blóðs eða benja. Sverð heita Óðins eldar, en öxar kalla menn trollkvinna heitum ok kenna við blóð eða benjar eða skóg eða við. Lagvápn eru vel kennd til orma eða fiska. Skotvápn eru mjök kennd til hagls eða drífu eða rotu. Öllum þessum kenningum er marga lund breytt, því at þat er flest ort í lofkvæðum, er þessar kenningar þarf við. Svá kvað Víga-Glúmr:

Vapen och rustning ska omskrivas med striden och med Óðinn och valmörna [valkyrjorna] och härkonungarna: kalla hjälmen hätta eller hatt, brynjan skjorta eller särk, och skölden tält, och sköldborgen kallas hall och tak, vägg och golv. Sköldar kallas och omskrivs också med härskepp — skeppets sol eller måne eller löv eller blänk eller gärdsgård. Skölden kallas också Ullrs skepp eller omskrivs med Hrungnirs fötter, då han stod på en sköld. På forna sköldar var det brukligt att måla den rand som kallades baugr [ring], och med den ringen omskrivs sköldar. Ett hyggvapen, yxa eller svärd, kallas blodets eller sårens eld. Svärd heter Óðins eldar, och yxor kallar man med trollkvinnors heiti och omskriver med blod eller sår eller skog eller ved. Stötvapen omskrivs väl med ormar eller fiskar. Skjutvapen omskrivs mycket med hagel eller driva eller slask. Alla dessa kenningar varieras på många sätt, ty det mesta diktas i lovkväden, där dessa kenningar behövs. Så kvad Víga-Glúmr:

Svá kvað Einarr skálaglamm:

Så kvad Einarr skálaglamm:

Róða serkr, sem Tindr kvað:

Róðis särk [brynja], som Tindr kvad:

Hamðis skyrta, sem Hallfreðr kvað:

Hamðirs skjorta [brynja], som Hallfreðr kvad:

Sörla föt, enn sem hann kvað:

Sörlis plagg [brynja], vidare som han kvad:

[Hlakkar tjöld], sem Grettir kvað:

Hlökks tält [sköldar], som Grettir kvad:

Róða ræfr, sem Einarr kvað:

Róðis tak [sköld], som Einarr kvad:

Hildar veggr, sem kvað Grettir ok áðr er ritat. Skipsól, sem Einarr kvað:

Hildrs vägg [sköld], som Grettir kvad och förr är skrivet. Skeppssol [sköld], som Einarr kvad:

Hlýrtungl, sem Refr kvað:

Kindmåne [sköld], som Refr kvad:

Garðr skips, sem hér er:

Skeppets gärdsgård [sköld], som här:

Askr Ullar, sem Þjóðólfr kvað:

Ullrs ask [sköld], som Þjóðólfr kvad:

Ilja blað Hrungnis, sem Bragi kvað:

Hrungnirs fotsulors blad [sköld], som Bragi kvad:

Bragi skáld kvað þetta um bauginn á skildinum:

Skalden Bragi kvad detta om ringen på skölden:

Hann kallaði skjöldinn Hildar hjól, en bauginn nöf hjólsins. Baugjörð, sem Hallvarðr kvað:

Han kallade skölden Hildrs hjul, och ringen hjulets nav. Ringland [sköld], som Hallvarðr kvad:

Svá er enn kveðit:

Så är det också kvädet:

Sverð er Óðins eldr, sem Kormákr kvað:

Svärdet är Óðins eld, som Kormákr kvad:

Hjálms eldr, sem kvað Úlfr Uggason:

Hjälmens eld [svärd], som Úlfr Uggason kvad:

Brynju eldr, sem kvað Glúmr Geirason:

Brynjans eld [svärd], som Glúmr Geirason kvad:

Randar íss ok grand hlífar, sem Einarr kvað:

Sköldrandens is och sköldens skada [svärd], som Einarr kvad:

Öx heitir trollkona hlífa, sem Einarr kvað:

Yxan heter sköldarnas trollkvinna, som Einarr kvad:

Spjót er ormr kallat, sem Refr kvað:

Spjutet kallas orm, som Refr kvad:

Örvar eru kallaðar hagl boga eða strengjar eða hlífa eða orrostu, sem Einarr kvað skálaglamm:

Pilar kallas bågens eller strängens eller sköldarnas eller stridens hagel, som Einarr skálaglamm kvad:

Ok Hallfreðr:

Och Hallfreðr:

Ok Eyvindr skáldaspillir:

Och Eyvindr skáldaspillir:

Skaldecitat

Víga-Glúmr (hjälm = Hangatýs höttr, Óðins hätta)

Lattisk herr með höttu Hangatýs at ganga, þóttit þeim at hætta þekkiligt, fyr brekku.

Hären drog sig, med den Hängde-Týrs [Óðins] huvor [hjälmar], för att gå fram; det tycktes dem föga lockande att våga sig dit framför sluttningen.

Einarr skálaglamm (hjälmfaldinn, hjälmhöljd)

Hjalmfaldinn bauð hildi hjaldrörr ok Sigvaldi, hinn er fór í gný Gunnar, gunndjarfr Búi, sunnan.

Hjälmhöljda erbjöd de stridsdjärve Búi och Sigvaldi strid, han som for söderifrån in i Gunnrs dån [striden].

Tindr Hallkelsson (brynja = Róða serkr, Róðis särk)

Þá er hringfáum Hanga hrynserk, viðum brynju hruðusk riðmarar Róða rastar, varð at kasta.

Då Róðis vägs riddjur [skeppen] … Hangis [Óðins] ringprydda dånande särk [brynjan] måste kastas av, [avklädd] av brynjans träd [krigarna].

Hallfreðr (brynja = Hamðis skyrta, Hamðirs skjorta)

Ólítinn brestr úti unndýrs frömum runnum hart á Hamðis skyrtum hryngráp Egils vápna.

Inte litet dånande hagel av Egils vapen [pilar] brister hårt ut på Hamðirs skjortor [brynjor] hos vågdjurets [skeppets] djärva träd [krigarna].

Hallfreðr (brynja = Sörla föt, Sörlis plagg)

Þaðan verða föt fyrða, fregn ek görla þat, Sörla rjóðask björt í blóði benfúr méil-skúrum.

Därav blir mäns Sörli-plagg [brynjor] rödfärgade, klart i blod — jag förnimmer det tydligt — i såreldens [svärdets] hjaltskurar [striden].

Grettir (sköld = Hlakkar tjöld, Hlökks tält)

Heldu Hlakkar tjalda hefjendr saman nefjum Hildar veggs ok hjuggusk hregg-Nirðir til skeggjum.

Hlökks tälts [sköldarnas] resare, Hildrs väggs storm-Nirðir [krigarna], höll nävarna [näbbarna] samman och högg varandra till skäggen.

Einarr Skúlason (sköld = Róða ræfr, Róðis tak)

Eigi þverr fyrir augna Óðs beðvinu Róða ræfrs, eignisk sá, regni ramsvell, konungr elli.

Det starka isen [guldet] av regnet ur Óðrs sängväns [Freyjas] ögon avtar inte inför Róðis tak [skölden]; må den kungen vinna [gods mot] ålderdom.

Einarr Skúlason (sköld = skipsól, skeppssol)

Leyg rýðr ætt á ægi Óláfs skipa sólar.

Óláfrs ätt rödfärgar skeppens sols [sköldens] låga på havet.

Refr (sköld = hlýrtungl, kindmåne)

Dagr var fríðr, sá er fögru fleygjendr alinleygjar í hangferil hringa hlýrtungli mér þrungu.

Fager var dagen då armeldens [guldets] slösare [de frikostiga männen] tryckte på mig ringarnas kindmåne [skölden], in i höks-stigen [handen].

Anonym (sköld = garðr skips, skeppets gärdsgård)

Svá skaut gegn í gögnum garð steinfarinn barða, sá var, gnýstærir geira, gunnar æfr, sem næfrar.

Så sköt spjutdånets grymme ökare [krigaren] rakt genom skeppets stenprydda gärdsgård [skölden], som var tunn som näver.

Þjóðólfr (sköld = Ullar askr, Ullrs ask)

Ganga él of yngva Ullar skips með fullu, þar er samnagla siglur slíðrdúkaðar ríða.

Stormar [strider] går fullt över fursten, där Ullrs skepp [sköldarna] med samfällda naglar rider svärdshöljda.

Bragi inn gamli (sköld = ilja blað Hrungnis, Hrungnirs fotsulors blad)

Vilið, Hrafnketill, heyra, hvé hreingróit steini Þrúðar skal ek ok þengil þjófs ilja blað leyfa?

Vill du, Hrafnketill, höra hur jag ska prisa fursten och Þrúðrs tjuvs [Hrungnirs] fotsuleblad [skölden], rent bevuxet med färg [målat]?

Bragi inn gamli (sköld = Hildar hjól, ring = nöf)

Nema svá at góð ins gjalla gjöld baugnafaðs vildi meyjar hjóls inn mæri mögr Siguðar Högna.

… såvida inte den frejdade Sigurðr-sonen [Högni] ville ha så god gäld för den ringade navet på den skallrande mönns hjul [Hildrs hjul = skölden].

Hallvarðr (sköld = baugjörð, ringland)

Rauðljósa sér ræsir, rít brestr sundr in hvíta, baugjörð brodda ferðar, bjúgrennd, í tvau fljúga.

Fursten ser det rödglänsande ringlandet [skölden] av uddhären, böjrandat, flyga i två; den vita skölden brister isär.

Anonym (ringen på skölden)

Baugr er á beru sæmstr, en á boga örvar.

En ring [baugr] är sömligast på en sköld, och pilar på en båge.

Kormákr (svärd = Gauts eldr, Óðins eld)

Svall, þá er gekk með gjallan Gauts eld, hinn er styr belldi, glaðfæðandi Gríðar, gunnr. Komsk Urðr ór brunni

Striden svällde när Gríðrs glade födare [krigaren], som förde strid, gick fram med Gauts [Óðins] skallrande eld [svärdet]. Urðr kom ur brunnen …

Úlfr Uggason (svärd = hjalmeldr, hjälmens eld)

Fullöflug lét fjalla fram haf-Sleipni þramma Hildr, en Hrofts of gildar hjalmelda mar felldu.

Den fullmäktiga Hildr [striden] lät bergens hav-Sleipnir trampa fram, och Hrofts [Óðins] frikostiga [krigare] fällde hjälmeldarnas [svärdens] häst.

Glúmr Geirason (svärd = brynju hryneldr, brynjans dåneld)

Heinþynntan lét hvína hryneld at þat brynju foldar vörðr, sá er fyrðum fjörn-harðan sik varði.

Landets väktare [fursten] lät den brynstensvässta brynjans dåneld [svärdet] vina, han som livhårt värjde sig mot män.

Einarr Skúlason (svärd = randar íss, sköldrandens is)

Ráðvöndum þá ek rauðra randa ís at vísa, grand berum hjalms í hendi, hvarmþey drifinn Freyju.

Jag räckte den rättrådige fursten de röda sköldarnas is [svärdet]; jag bär hjälmens skada [svärdet], stänkt med Freyjas ögonlockstö [guld], i handen.

Einarr Skúlason (yxa = fjörnis Gríðr, hjälmens trollkvinna)

Sjá megu rétt, hvé, Ræfils ríðendr, við brá Gríðar fjörnis fagrt of skornir, foldviggs, drekar liggja.

Ni Ræfils häst-ridare [sjöfarare] må se rätt hur de fagert skurna drakarna [skeppen] ligger vid hjälm-Gríðrs [yxans] ögonhår [egg].

Refr (spjut = myrkdreki, mörkdrake)

Kná myrkdreki marka minn, þar er ýtar finnask, æfr á aldar lófum eikinn borðs at leika.

Min fräcke mörkdrake av sköldbordet [spjutet] kan vilt leka på mäns handflator, där män möts.

Einarr skálaglamm (pil = hagl bogna, bågarnas hagel)

Brak-Rögnir skók bogna, barg óþyrmir varga, hagl ór Hlakkar seglum, hjörs, rakkliga fjörvi.

Svärdets brak-Rögnir [krigaren] skakade bågarnas hagel [pilar] ur Hlökks segel [sköldarna]; ulvarnas oskonare räddade käckt sitt liv.

Hallfreðr (pil = strengjar hagl, strängens hagel)

Ok geir-Rótu götvar gagls við strengjar hagli hungreyðöndum hanga hléðut járni séðar.

Och spjut-Róts plagg [brynjorna], sedda med järn [ringar], skyddade inte den hängde gåsens [korpens] hungersläckare [krigarna] mot bågsträngens hagel [pilarna].

Eyvindr skáldaspillir (pil = brynju hagl, brynjans hagel)

Lítt kváðu þik láta, landvörðr, er brast, Hörða, brynju hagl í benjum, bugusk almar, geð falma.

Föga sade de dig låta, du Hörðarnas landvärnare, ditt mod fatta sig, när brynjans hagel [pilarna] brakade i såren; almbågarna böjdes.