Striden kallas »Hjaðningarnas oväder«. Kung Heðinn rövar Högnis dotter Hildr; på Háey vägrar Högni förlikning och drar det dvärgsmidda svärdet Dáinsleif. Varje natt väcker Hildr med trolldom de fallna, så att striden förnyas dag efter dag — och Hjaðningarna ska så strida ända till ragnarök.
Orrosta er kölluð Hjaðninga veðr eða él ok vápn Hjaðninga eldr eða vendir, en saga er til þess.
Striden kallas Hjaðningarnas oväder eller slask, och vapnen Hjaðningarnas eld eller spön; och det finns en saga till det.
Konungr sá, er Högni er nefndr, átti dóttur, er Hildr hét. Hana tók at herfangi konungr sá, er Heðinn hét Hjarrandason. Þá var Högni konungr farinn í konunga stefnu. En er hann spuðri, at herjat var í ríki hans ok dóttir hans í braut tekin, þá fór hann með sínu liði at leita Heðins ok spurði til hans, at hann fór norðr með landi. Þá er Högni konungr kom í Nóreg, spurði hann, at Heðinn hafði siglt vestr of haf. Þá siglir Högni eftir honum allt til Orkneyja, ok er hann kom þar, sem heitir Háey, þá var þar fyrir Heðinn með lið sitt.
En kung som heter Högni hade en dotter som hette Hildr. Henne tog som härfång den kung som hette Heðinn Hjarrandason. Kung Högni var då bortrest till en konungastämma. Och när han sporde att hans rike härjats och hans dotter förts bort, for han med sitt folk för att söka Heðinn, och sporde om honom att han for norrut längs landet. När kung Högni kom till Norge, sporde han att Heðinn hade seglat väster över havet. Då seglar Högni efter honom ända till Orkneyjar, och när han kom dit som heter Háey, var Heðinn där före med sitt folk.
Þá fór Hildr á fund föður síns ok bauð honum men at sætt af hendi Heðins, en í öðru orði sagði hon, at Heðinn væri búinn at berjast ok ætti Högni af honum engrar vægðar ván. Högni svarar stirt dóttur sinni. En er hon hitti Heðin, sagði hon honum, at Högni vildi enga sætt, ok bað hann búast til orrostu, ok svá gera þeir hvárirtveggju, ganga upp á eyna ok fylkja liðinu.
Då gick Hildr till möte med sin far och bjöd honom ett halsband till förlikning på Heðins vägnar; men i ett annat ord sade hon att Heðinn var redo att strida och att Högni inte kunde vänta sig någon skonsamhet av honom. Högni svarade sin dotter strävt. Och när hon mötte Heðinn, sade hon honom att Högni inte ville ha någon förlikning, och bad honom rusta sig till strid; och så gör de bägge, går upp på ön och fylkar sitt folk.
Þá kallar Heðinn á Högna, mág sinn, ok bauð honum sætt ok mikit gull at bótum.
Då kallar Heðinn på Högni, sin måg, och bjöd honom förlikning och mycket guld i bot.
Þá svarar Högni: "Of síð bauttu þetta, ef þú vill sættast, því að nú hefi ek dregit Dáinsleif, er dvergarnir gerðu, er mannsbani skal verða, hvert sinn er bert er, ok aldri bilar í höggvi ok ekki sár grær, ef þar skeinist af."
Då svarar Högni: »För sent bjöd du detta, om du vill förlikas, ty nu har jag dragit Dáinsleif, som dvärgarna gjorde, som ska bli en mans bane var gång det bares, och aldrig sviker i hugg och intet sår läks, om man skrämmas därav.«
Þá mælti Heðinn: "Sverði hælir þú þar, en eigi sigri. Þat kallak gott hvert, er dróttinhollt er."
Då sade Heðinn: »Med svärdet skryter du där, men inte med seger. Jag kallar vart svärd gott som är herretroget.«
Þá hófu þeir orrostu þá, er Hjaðningavíg er kallat, ok börðust þann dag allan, ok at kveldi fóru konungar til skipa. En Hildr gekk of nóttina til valsins ok vakði upp með fjölkynngi alla þá, er dauðir váru. Ok annan dag gengu konungarnir á vígvöllinn ok börðust ok svá allir þeir, er fellu inn fyrra daginn. Fór svá sú orrosta hvern dag eftir annan, at allir, þeir er fellu, ok öll vápn, þau er lágu á vígvelli, ok svá hlífar, urðu, at grjóti. En er dagaði, stóðu upp allir dauðir menn ok börðust, ok öll vápn váru þá nýt. Svá er sagt í kvæðum, at Hjaðningar skulu svá bíða ragnaröks. Eftir þessi sögu orti Bragi skáld í Ragnars drápu loðbrókar.
Då började de den strid som kallas Hjaðningavíg, och stred hela den dagen, och om kvällen for kungarna till skeppen. Men Hildr gick om natten till de fallna och väckte med trolldom upp alla dem som var döda. Och nästa dag gick kungarna på slagfältet och stred, och likaså alla de som fallit dagen förut. Så gick den striden dag efter dag, att alla som föll, och alla vapen som låg på slagfältet, och sköldarna med, blev till sten. Men när det dagades, stod alla döda män upp och stred, och alla vapen var då dugliga. Så sägs det i kväden, att Hjaðningarna ska så bida ragnarök. Efter denna saga diktade skalden Bragi i Ragnars drápa loðbrókar.