Skeppet omskrivs som sjökonungarnas eller havets »häst«, »djur« eller »skida« — vågfåle, Geitirs häst, Sveiðis renar, havs-björn, hjort, älg, utter, varg, oxe, skida och vagn. Tolv versexempel (Hornklofi, Þórðr Sjáreksson, kung Haraldr Sigurðarson m.fl.).
Hvernig skal kenna skip? Svá, at kalla hest eða dýr eða skíð sækonunga eða sævar eða skipreiða eða veðrs. Báru fákr, sem Hornklofi kvað:
Hur ska man omskriva skeppet? Så, att kalla det sjökonungarnas eller havets eller skeppsredningens eller vädrets häst eller djur eller skida. Vågfåle, som Hornklofi kvad:
Geitis marr, svá kvað Erringar-Steinn:
Geitirs häst, så kvad Erringar-Steinn:
Sveiða hreinar:
Sveiðis renar [skepp]:
Svá kvað Hallvarðr. Hér er ok kölluð sunds dýr ok særinn Sölsa bekkr. Svá kvað Þórðr Sjáreksson:
Så kvad Hallvarðr. Här kallas [skeppen] också sundets djur, och havet Sölsis bänk. Så kvad Þórðr Sjáreksson:
Hér er skip kallat sólborðs hestr ok sær Gylfa land, sæðings slóð særinn ok hestr skipit ok enn lauks hestr. Laukr heitir siglutré. Ok enn sem Markús kvað:
Här kallas skeppet sólborðs häst [bordläggningens häst] och havet Gylfis land, sæðings slóð [sjösvalans spår] havet och hästen skeppet och än en gång lauks häst. Laukr heter siglutré [masten]. Och vidare som Markús kvad:
Hér er skip kallat björn rasta. Björn heitir vetrliði ok íugtanni ok bersi, ok björn skorðu er hér kallat. Skip er ok kallat hreinn, svá kvað Hallvarðr, sem áðr er ritat, ok hjörtr, sem kvað Haraldr konungr Sigurðarson:
Här kallas skeppet strömmarnas björn. Björn heter vetrliði och íugtanni och bersi, och skorðu björn [stöttans björn] kallas det här. Skeppet kallas också ren, så kvad Hallvarðr, som förr skrivits, och hjort, som kung Haraldr Sigurðarson kvad:
Ok elgr, sem Einarr kvað:
Och älg, som Einarr kvad:
Otr, sem Máni kvað:
Utter, som Máni kvad:
Vargr, sem kvað Refr:
Varg, som Refr kvad:
Ok oxi. Skip er kallat skíð eða vagn eða reið. Svá kvað Eyjólfr dáðaskáld:
Och oxe. Skeppet kallas skida eller vagn eller åkdon. Så kvad Eyjólfr dáðaskáld:
Svá kvað Styrkárr Oddason:
Så kvad Styrkárr Oddason:
Ok sem Þorbjörn kvað:
Och som Þorbjörn kvad:
Skaldecitat
Þorbjörn Hornklofi (skepp = báru fákr, vågfåle)
Hrjóðr lét hæstrar tíðar harðráðr skipa börðum báru fáks ins bleika barnungr á lög þrungit.
Den hårdrådige förgöraren, ung till åren, drev den bleka vågfålens [skeppets] stävar ut på havet vid högsta tidvatten.
Erringar-Steinn (skepp = Geitis marr, Geitirs häst)
En þótt ófrið sunnan öll þjóð segi skaldi, hlöðum Geitis mar grjóti, glaðir nennum vér, þenna.
Och även om hela folket söderifrån talar om ofred för skalden, lastar vi glada denna Geitirs häst [skeppet] med sten; vi drar oss inte.
Hallvarðr (skepp = Sveiða hreinar, Sveiðis renar)
Súðlöngum komt sveiða, sunds liðu dýr frá grundu, sigrakkr, Sölsa bekkjar, Sveins mögr, á tröð hreinum.
Segerdjärve son av Sveinn, du förde de långbordade Sveiðis-renarna [skeppen] ut på Sölsis bänks [havets] väg — sundets djur [skeppen] gled från grunden.
Þórðr Sjáreksson (skepp = sólborðs hestr, bordläggningens häst)
Sveggja lét fyr Siggju sólborðs goti norðan. Gustr skaut Gylfa rastar glaumi suðr fyr Aumar En slóðgoti síðan sæðings fyr skut bæði, hestr óð lauks fyr Lista, lagði Körmt ok Agðir.
Bordläggningens häst [skeppet] gjorde sin väg förbi Siggja norrifrån; vindstöten drev Gylfis ströms glädje [skeppet] söderut förbi Aumar; och sjösvalans spår-häst [skeppet] vadade förbi Lista och lade Körmt och Agðir bakom sig.
Markús Skeggjason (skepp = rasta björn, strömmarnas björn)
Fjarðlinna óð fannir fast vetrliði rastar. Hljóp of húna gnípur hvals rann íugtanni. Björn gekk fram á fornar flóðs hafskíða slóðir. Skúrörðigr braut skorðu skers glymfjötur bersi.
Strömmens vintervandrare [skeppet] vadade snabbt fjordormens drivor [vågorna]; valhusets [havets] tandbärare [skeppet] lopp över masttoppspikarna [vågorna]; björnen [skeppet] gick fram på havsskidornas gamla spår; den skurbranta stöttans nalle [skeppet] bröt skärets skallrande boja [havet].
Haraldr Sigurðarson (skepp = vengis hjörtr, däckets hjort)
Sneið fyr Sikiley víða súð, várum þá prúðir. Brýnt skreið vel til vánar vengis hjörtr und drengjum.
Bordläggningen [skeppet] skar förbi det vida Sikiley — vi var stolta då; väl skred däckets hjort [skeppet], som vi hoppats, under männen.
Einarr Skúlason (skepp = flóðs elgr, flodens älg)
Baugs, getr með þér þeygi, þýðr, drengr vera lengi, elg búum flóðs, nema fylgi, friðstökkvir, því nökkut.
Ringmilde man, du får inte länge vara en [ansedd] man bland folket, om inte något [gott] följer; vi rustar flodens älg [skeppet], du fridsspridare.
Máni (skepp = hafs otr, havets utter)
Hvat munt hafs á otri, hengiligr, með drengjum, karl, því at kraftr þinn förlask, kinngrár, mega vinna?
Vad ska du kunna uträtta på havets utter [skeppet] bland männen, du hängslige, kindgrå gubbe, då din kraft sviktar?
Refr (skepp = hlunnvitnir, rullbänksvargen)
En hoddvönuðr hlýddi, hlunnvitnis em ek runni hollr til hermðar-spjalla heinvandils, Þórsteini.
Och hoddförminskaren [den frikostige] lyssnade — jag är Þorsteinn trogen med sorgeord — jag är brynstavens rullvargs [skeppets] träd.
Eyjólfr dáðaskáld (skepp = Meita skíð, Meitis skida)
Meita fór at móti mjök síð of dag skíði ungr með jöfnu gengi útvers frömum hersi.
Mycket sent på dagen for den unge [mannen] med jämnt följe för att möta den präktige hersen på Meitis [sjökungens] skida [skeppet] från yttre fiskeplatsen.
Styrkárr Oddason (skepp = hlunns vagnar, rullbänkens vagnar)
Ok eft ítrum stökkvi ók Högna lið vögnum hlunns á Heita fannir hyrjar flóðs af móði.
Och efter den härlige sjösättaren [fursten] körde Högnis trupp rullbänkens vagnar [skeppen] ut på Heitis drivor [havets vågor] med flödseldens [guldets] vrede.
Þorbjörn (skepp = hafreið hlunns, rullbänkens sjövagn)
Hafreiðar var hlæðir hlunns í skírnar brunni, Hvíta-Krists sá er hæsta hoddsviptir fekk giftu.
Rullbänkens sjövagns [skeppets] lastare var i dopets brunn — den hoddslösare som fick Hvíta-Krists högsta nåd.