Skaldekonstens enkla (icke-omskrivna) namn: bragr, hróðr, óðr, mærð, lof. Kapitlet inramas av Bragi den gamles berömda gåtomväxling med en trollkvinna i skogen — hon räknar upp trollets natur, han skaldens.
Hvernig er ókennd setning skáldskapar? Svá, at nefna hvern hlut sem heitir. Hver eru ókennd nöfn skáldskaparins? Hann heitir bragr ok hróðr, óðr, mærð, lof. Þetta kvað Bragi inn gamli, þá er hann ók um skóg nökkurn síð um kveld. Þá stefjaði trollkona á hann ok spurði, hverr þar fór:
Vad är skaldekonstens icke-omskrivna sättning? Så, att nämna varje ting som det heter. Vilka är skaldekonstens icke-omskrivna namn? Den heter bragr och hróðr, óðr, mærð, lof [dikt, lov, kväde]. Detta kvad Bragi den gamle, då han körde genom en skog sent om kvällen. Då stävade en trollkvinna en visa mot honom och frågade vem som for där:
Hann svarði svá:
Han svarade så:
Ok sem Kormákr kvað:
Och som Kormákr kvad:
Ok sem kvað Þórðr Kolbeinsson:
Och som Þórðr Kolbeinsson kvad:
Mærð, sem Úlfr Uggason kvað:
Mærð [lovkväde], som Úlfr Uggason kvad:
Hér er lof kallat skáldskapr.
Här kallas skaldekonsten lof [lovprisning].
Skaldecitat
Trollkvinnan (om trollets natur)
Troll kalla mik tungl sjöt-rungnis, auðsug jötuns, élsólar böl, vílsinn völu, vörð nafjarðar, hvélsvelg himins. Hvat er troll, nema þat?
Troll kallar mig jättegårdens måne, jättens rikedomssugare, stormsolens [solens] fördärv, völvans olycksfölje, likfjordens väktare, himlens hjulslukare. Vad är ett troll, om inte det?
Bragi inn gamli (om skaldens natur)
Skald kalla mik skapsmið Viðurs, Gauts gjafrötuð, grepp óhneppan, Yggs ölbera, óðs skapmóða, hagsmið bragar. Hvat er skald, nema þat?
Skalder kallar mig Viðurrs [Óðins] skapsmed, Gauts [Óðins] gåvofinnare, den icke ringe skalden, Yggs [Óðins] ölbärare, diktens skapare, skaldskapens skicklige smed. Vad är en skald, om inte det?
Kormákr (skaldskap = haftsænis heið, gudarnas hedersdryck)
Hróðr geri ek of mög mæran meir Sigröðar fleira; haftsænis geld ek hánum heið. Sitr Þórr í reiðu.
Jag gör mer lovkväde om Sigröðrs frejdade son; jag gäldar honom fjätterförsonarens [skaldemjödets] heder. Þórr sitter i sin vagn.
Þórðr Kolbeinsson (óðr, dikten växer)
Mjök lét margar snekkjur, mærðar örr, sem knörru, óðr vex skalds, ok skeiðar skjaldhlynr á brim dynja.
Den lovkväderike [fursten] … skaldens dikt växer … lät många snäckor och knarrar och skepp, sköldlönnen [krigaren], dåna mot bränningen.
Úlfr Uggason (mærð, lovkväde)
Þar kemr á, en æri endr bar ek mærð af hendi, ofra ek svá, til sævar, sverðregns, lofi þegna.
Det kommer därhän … förr framförde jag ett lovkväde; så lyfter jag männens pris … till havet … av svärdsregnet [striden].