Kungars och furstars enkla heiti: keisari, konungr, jarl, samt allvaldr, gramr, fylkir, vísi, harri/herra, hertogi, sínjór, mildingr, mæringr, landreki — vart och ett förklarat och belagt med versexempel.
Hver eru manna heiti ókennd? Maðr er hverr fyrir sér; it fyrsta ok it æðsta heiti manns, er kallaðr er maðr keisari, því næst konungr, þar næst jarl. Þessir þrír menn eigu saman þessi heiti öll. Allvaldr, svá sem hér er kveðit:
Vilka är mäns icke-omskrivna heiti? Varje man är [en man] för sig; det första och högsta heitet för en man är att en man kallas keisari [kejsare], därnäst konungr [kung], därnäst jarl. Dessa tre män äger tillsammans alla dessa heiti. Allvaldr [enväldig], så som här kväds:
Hér er ok gramr kallaðr. Því heitir hann allvaldr, at hann er einvaldi alls ríkis síns. Fylkir, sem Gizurr kvað:
Här kallas han också gramr [furste]. Han heter allvaldr därför att han är envåldshärskare över hela sitt rike. Fylkir [härordnare], som Gizurr kvad:
Fyrir því er fylkir kallaðr konungr, at hann skipar í fylkingar herliði sínu. Vísi, sem kvað Óttarr svarti:
Kungen kallas fylkir därför att han ordnar sitt krigsfolk i fylkingar [slagordningar]. Vísi [ledare], som Óttarr svarti kvad:
Harri eða herra, sem kvað Arnórr:
Harri eller herra [herre], som Arnórr kvad:
Hertogi heitir jarl, ok er konungr svá kallaðr ok, fyrir því er hann leiðir her til orrostu. Svá kvað Þjóðólfr:
Jarl heter hertogi, och en kung kallas så också, därför att han leder hären (herr) till strid. Så kvad Þjóðólfr:
Sinjór eða senjór, sem Sighvatr kvað:
Sinjór eller senjór [herre], som Sighvatr kvad:
Mildingr, sem Markús kvað:
Mildingr [den frikostige], som Markús kvad:
Mæringr, sem Hallvarðr kvað:
Mæringr [den härlige], som Hallvarðr kvad:
Landreki, sem Þjóðólfr kvað:
Landreki [landsdrivaren], som Þjóðólfr kvad:
sem fyrr var ritat. Því heitir hann svá, at hann rekr her um land annarra konunga eða rekr her ór sínu landi.
— som förr skrevs. Han heter så därför att han driver här genom andra kungars land eller driver här ur sitt eget land.
Skaldecitat
Anonym (kung = allvaldr, gramr)
Allvalda kann ek alla austr ok suðr of flausta, Sveins er sonr at reyna, setr, hverjum gram betri.
Jag känner alla enväldsherrar (allvaldar) öster och söder om skeppens säten [länderna]; Sveins son är [bevisad] bättre än varje furste att pröva.
Gizurr (kung = fylkir, härordnare)
Fylkir gleðr í folki flagðs blakk ok svan Hlakkar, Óláfr of viðr élum Yggs gögl fegin Sköglar.
Härordnaren (fylkir) gläder i hären jättinnans springare [ulven] och Hlökks svan [korpen]; Óláfr gör mitt i Sköguls stormar [striden] Yggs [Óðins] gäss [korparna] glada.
Óttarr svarti (kung = vísi, ledare)
Vísi tekr, víg-Freys, víst austr munlaust, aldar hefir allvaldr, óskvíf, gótt líf.
Krigs-Freyrs ledare (vísi) tar visst i öster, utan sorg, en efterlängtad hustru; enväldsherren har ett gott liv bland män.
Arnórr jarlaskáld (kung = harri, herre)
Harri fekk í hverri Hjaltlands þrumu branda, greppr vill grams dýrð yppa, gagn, sá er hæstr var bragna.
Herren (harri), som var högst av män, vann seger i varje Hjaltlands [Shetlands] svärdsdunder [strid]; skalden vill lyfta furstens ära.
Þjóðólfr (kung = hertogi, härledare)
Ok hertoga hneykir herfingnum lét stinga, leyfð ber ek hans, ór höfði haugs skundaði augu.
Och [han] lät härtogarnas skändare bli fången och stungen; jag bär hans lov; han skyndade ögonen ur huvudet [på fienden].
Sighvatr (kung = sínjór)
Lát auman nú njóta, Nóregs, ok gef stórum, mál halt, svá sem sælan, sínjór, laga þinna.
Låt nu den arme, liksom den lycklige, få njuta av dina lagar, Norges herre (sínjór); ge frikostigt, håll ditt ord.
Markús Skeggjason (kung = mildingr, den frikostige)
Mildingr fór of óþjóð eldi, auðit varð þá flotnum dauða. Hæstan kynduð, hlenna þrýstir hyrjar ljóma suðr at Jómi.
Den frikostige (mildingr) for med eld över det onda folket; döden blev då de sjöfarande beskärd. Du tände, tjuvarnas kuvare, den högsta eldglansen söderut vid Jóm.
Hallvarðr (kung = mæringr, den härlige)
Erat und jarðar höslu, orðbrjótr Dönum forðar moldreks, munka valdi mæringr en þú næri.
Det finns ingen härligare (mæringr) under jordens hassel [?] än du, du munkarnas härskare [kung]; jordkungens ordbrytare räddar danerna.
Þjóðólfr (kung = landreki, landsdrivaren)
Eyss landreki ljósu lastvarr Kraka barri,
Den lastfrie landsdrivaren (landreki) sår den ljusa Krakis säd [guldet].