Namn på tider och årstider (öld, ár, misseri, vetr, sumar). En Alvíssmál-strof ger nattens namn i världarna (nótt hos människor, gríma hos makterna, draumnjörun hos dvärgarna), och en prosalista räknar upp den fornnordiska kalenderns månader (þorri, gói, einmánuðr osv.).
Þessi eru nöfn stundanna: öld, forðum, aldr, fyrir löngu, ár, misseri, vetr, sumar, vár, haust, mánuðr, vika, dagr, nótt, morginn, aftann, kveld, árla, snemma, síðla, í sinn, fyrra dag, í næst, í gær, á morgun, stund, mél. Þessi eru enn heiti nætrinnar í Alsvinnsmálum:
Dessa är tidernas namn: öld [tidsålder], forðum [fordom], aldr [livstid], fyrir löngu [för länge sedan], ár [år], misseri [halvår], vetr [vinter], sumar [sommar], vár [vår], haust [höst], mánuðr [månad], vika [vecka], dagr [dag], nótt [natt], morginn [morgon], aftann [afton], kveld [kväll], árla [tidigt], snemma [tidigt], síðla [sent], í sinn [genast], fyrra dag [i förrgår], í næst [härnäst], í gær [i går], á morgun [i morgon], stund [stund], mél [måltid]. Dessa är åter nattens namn i Alsvinnsmál:
Frá jafndægri er haust, til þess er sól sezt í eykðarstað. Þá er vetr til jafndægris. Þá er vár til fardaga. Þá er sumar til jafndægris. Haustmánuðr heitir inn næsti fyrir vetr, fyrstr í vetri heitir gormánuðr, þá er frermánuðr, þá er hrútmánuðr, þá er þorri, þá gói, þá einmánuðr, þá gaukmánuðr ok sáðtíð, þá eggtíð ok stekktíð, þá er sólmánuðr ok selmánuðr, þá eru heyannir, þá er kornskurðarmánuðr.
Från jämndygn är det höst, till dess solen går ner i eykðarstað [mitt på eftermiddagen]. Sedan är det vinter till jämndygn. Sedan är det vår till fardagar [flyttdagarna]. Sedan är det sommar till jämndygn. Höstmånaden heter den närmast före vintern; den första i vintern heter gormánuðr, sedan frermánuðr, sedan hrútmánuðr, sedan þorri, sedan gói, sedan einmánuðr, sedan gaukmánuðr och sådtid, sedan äggtid och stektid [lamningstid], sedan sólmánuðr och selmánuðr, sedan höbärgning, sedan kornskördmånaden.
Skaldecitat
Alsvinnsmál (nattens namn i världarna)
Nótt heitir með mönnum, en njóla með goðum, kalla grímu ginnregin, ósorg kalla jötnar, alfar svefngaman, dvergar draumnjörun.
Natt (nótt) heter det bland människor, men njóla [dunkel] bland gudarna; de mäktiga makterna kallar den gríma [mask], jättarna ósorg [oro], alverna svefngaman [sömnfröjd], dvärgarna draumnjörun [drömgudinna].