Fornöfn: att beteckna en man genom hans släktskap eller egenskaper. Kapitlet listar heiti för far/farfar (afi, ái), son (arfi, mögr), bror (hlýri, lifri), frände (niðr, nefi, ættbogi), svåger, vän (rúni, sessi) och fiende (dólgr, banamaðr), samt hedersepitet (spekimaðr, auðmildingr).
Enn eru þau heiti, er menn láta ganga fyrir nöfn manna. Þat köllum vér viðkenningar eða sannkenningar eða fornöfn. Þat eru viðkenningar at nefna annan hlut réttu nafni ok kalla þann, er hann vill nefna, eiganda eða svá at kalla hann þess, er hann nefndi, föður eða afa. Ái er inn þriði. Heitir ok sonr ok arfi, arfuni, barn, jóð ok mögr, erfingi. Heitir ok bróðir, blóði, barmi, hlýri, lifri. Heitir ok niðr, nefi, áttungr, konr, kundr, frændi, kynstafr, niðjungr, ættstuðill, ættbarmr, kynkvísl, ættbogi, afkvæmi, afspringr, höfuðbaðmr, ofsköft. Heita ok mágar, sifjungar, hleytamenn. Heitir ok vinr ok ráðunautr, ráðgjafi, máli, rúni, spjalli, alda þófti, einkili, sessi, sessunautr. Þófti er hálfrýmisfélagi. Heitir ok óvinr, dólgr, andskoti, fjandi, sökkvi, skaðamaðr, banamaðr, þröngvir, sökkvir, ósvífruðr. Þessi heiti köllum vér viðkenningar ok svá, þótt maðr sé kenndr við bæ sinn eða skip sitt, þat er nafn á, eða eign sína, þá er einkarnafn er gefit. Þetta köllum vér sannkenningar, at kalla menn spekimann, ætlunarmann, orðspeking, ráðsnilling, auðmilding, óslækinn, gæimann, glæsimann. Þetta eru fornöfn.
Vidare finns de heiti som man låter stå för mäns namn. Dem kallar vi viðkenningar eller sannkenningar eller fornöfn. Viðkenningar är att nämna ett annat ting med rätt namn och kalla den man vill nämna dess ägare, eller så att kalla honom far eller farfar (afi) till den han nämnde. Ái är den tredje [farfars far]. En son heter också arfi, arfuni, barn, jóð, mögr, erfingi [arvinge, barn, avkomma]. En bror heter blóði, barmi, hlýri, lifri. En frände heter niðr, nefi, áttungr, konr, kundr, frændi, kynstafr, niðjungr, ættstuðill, ættbarmr, kynkvísl, ættbogi, afkvæmi, afspringr, höfuðbaðmr [ättling, ättgren, avkomling]. Svågrar heter mágar, sifjungar, hleytamenn. En vän heter ráðunautr, ráðgjafi, máli, rúni, spjalli, þófti, einkili, sessi, sessunautr [rådgivare, förtrogen, bänkkamrat]. Þófti är en halvrums-kamrat. En fiende heter dólgr, andskoti, fjandi, sökkvi, skaðamaðr, banamaðr, þröngvir, ósvífruðr [ovän, motståndare, baneman, förtryckare]. Dessa heiti kallar vi viðkenningar, och likaså om en man betecknas med sin gård eller sitt skepp (som har namn) eller sin egendom, när ett särskilt namn givits. Dessa kallar vi sannkenningar: att kalla män spekimaðr, ætlunarmaðr, orðspekingr, ráðsnillingr, auðmildingr [vis man, ordklok, rådsnabb, guldmild]. Detta är fornöfn.