Kvinnors heiti graderade efter ställning och läggning: víf/brúðr (hustru), sprund/svanni (stolt, grann), snót (ordklok), drós (stillsam), svarri (högmodig), rýgr (mäktigast), feima (blyg), sæta/ekkja (bortavarande/död make), mær (mö), kerling (gammal). Släkttermer och de förtroliga beðja/rúna. Snorri noterar att grova kvinno-nid-namn finns men skriver inte ut dem.
Þessi eru kvenna heiti ókennd í skáldskap: Víf ok brúðr ok fljóð heita þær konr, er manni eru gefnar. Sprund ok svanni heita þær konr, er mjök fara með dramb ok skart. Snótir heita þær, er orðnæfrar eru. Drósir heita þær, er kyrrlátar eru, svarri ok svarkr þær, er mikillátar eru. Ristill er kölluð sú kona, er sköruglynd er. Rýgr heitir sú, er ríkust er. Feima er sú kölluð, er ófröm er, svá sem ungar meyjar eða þær konur, er ódjarfar eru. Sæta heitir sú kona, er búandi hennar er af landi farinn. Hæll er sá kona kölluð, er búandi hennar er veginn. Ekkja heitir sú, er búandi hennar varð sóttdauðr. Mær heitir fyrst hver, en kerlingar er gamlar eru. Eru enn þau kvenna heiti, er til lastmælis eru, ok má þau finna í kvæðum, þótt þat sé eigi ritat. Þær konur heita eljur, er einn mann eigu. Snör heitir sonarkván. Sværa heitir vers móðir. Heitir ok móðir, amma, þriðja edda. Eiða heitir móðir. Heitir ok dóttir ok barn, jóð. Heitir ok systir, dís, jóðdís. Kona er ok kölluð beðja, mála, rúna búanda síns, ok er þat viðrkenning.
Dessa är kvinnors icke-omskrivna heiti i skaldskap: Víf och brúðr och fljóð heter de kvinnor som är givna åt en man [hustrur]. Sprund och svanni heter de kvinnor som far mycket med högfärd och grannlåt. Snótir heter de som är ordkloka. Drósir heter de som är stillsamma, svarri och svarkr de som är högmodiga. Ristill kallas den kvinna som är djärvsint. Rýgr heter den som är mäktigast. Feima kallas den som är obenägen [blyg], liksom unga mör eller de kvinnor som är rädda. Sæta heter den kvinna vars man är bortrest ur landet. Hæll kallas den kvinna vars man är dräpt. Ekkja heter den vars man dog av sjukdom [änka]. Mær heter var och en först, men kerlingar de som är gamla. Det finns ännu de kvinnoheiti som är till smädelse, och de kan finnas i kväden, fast det inte skrivs här. De kvinnor heter eljur som äger en och samma man [medhustrur]. Snör heter en sons hustru [sonhustru]. Sværa heter en mans mor [svärmor]. En mor heter också amma [mormor], þriðja edda [gammelmormor]. Eiða heter mor. En dotter heter också barn, jóð. En syster heter också dís, jóðdís. En kvinna kallas också beðja, mála, rúna åt sin man [bäddgäld, förtrogna], och det är en viðrkenning.