Heiti och kenningar för huvudet (hauss, kollr; »halsens börda«, »Heimdallrs svärd«) och dess delar: ögon (sol, måne, glans-stenar), öron (hörselns land), mun (tungans hus; i nýgervingar ett skepp med läpparna som reling och tungan som åra), tänder, tunga (»talets svärd«), skägg och hår.
Höfuð heitir á manni. Þat skal svá kenna at kalla erfiði háls eða byrði, land hjálms ok hattar ok heila, hárs ok brúna, svarðar, eyrna, augna, munns. Heimdallar sverð, ok er rétt at nefna hvert sverðsheiti, er vill, ok kenna við eitt hvert nafn Heimdallar. Höfuð heitir ókennt hauss, hjarni, kjannr, kollr. Augu heita sjón ok lit eða viðrlit, örmjót. Þau má svá kenna at kalla sól eða tungl, skjöldu ok gler eða gimsteina eða stein brá eða brúna, hvarma eða ennis. Eyru heita hlustir ok heyrn. Þau skal svá kenna at kalla land eða jarðarheitum nökkurum eða munn eða rás eða sjón eða augu heyrnarinnar, ef nýgervingar eru. Munn skal svá kenna at kalla land eða hús tungu eða tanna, orða eða góma, varra eða þvílíkt, ok ef nýgervingar eru, þá kalla menn munninn skip, en varrarnar borðit, tunga ræðit eða stýrit. Tennr eru stundum kallaðar grjót eða sker orða, munnr eða tunga. Tunga er oft kölluð sverð máls eða munns. Skegg heitir barð, grön eða kanpar, er stendr á vörrum. Hár heitir lá, haddr þat, er konr hafa. Skoft heitir hár. Hár er svá kennt at kalla skóg eða viðarheiti nökkuru, kenna til hauss eða hjarna eða höfuðs, en skegg kenna við höku eða kinnr eða kverkr.
Huvudet heter så på en man. Det ska omskrivas så att kalla det halsens möda eller börda, hjälmens och hattens och hjärnans land, hårets och brynens, svålens, öronens, ögonens, munnens land; Heimdallrs svärd — och det är rätt att nämna vilket svärdsheiti man vill och omskriva med något av Heimdallrs namn. Huvudet heter oomskrivet hauss, hjarni, kjannr, kollr. Ögon heter sjón och lit eller viðrlit, örmjót. De må omskrivas så att kalla dem sol eller måne, sköldar och glas eller ädelstenar eller brynens eller ögonhårens sten, ögonlockens eller pannans. Öron heter hlustir och heyrn [hörsel]. De ska omskrivas så att kalla dem land eller med något jordheiti, eller hörselns mun eller ränna eller syn eller ögon, om nýgervingar brukas. Munnen ska omskrivas så att kalla den tungans eller tändernas land eller hus, ordens eller gommarnas, läpparnas eller dylikt; och om nýgervingar, då kallar man munnen ett skepp, men läpparna bordet [relingen], tungan åran eller styret. Tänderna kallas ibland ordens sten eller skär, munnens eller tungans. Tungan kallas ofta talets eller munnens svärd. Skägget heter barð, grön eller kanpar [mustascher] som står på läpparna. Hår heter lá; haddr är det som kvinnor har. Skoft heter hår. Håret omskrivs så att kalla det skog eller med något träheiti, omskrivet med skallen eller hjärnan eller huvudet, men skägget omskrivet med hakan eller kinderna eller strupen.