Allfader; gud för visdom, diktkonst, strid, seiðr och de stupade. Son till Borr och Bestla.
Oden (fornnordiska Óðinn) är den främste guden i det nordiska panteonet och bär epitetet Allfader. Han är son till Borr och jättinnan Bestla och broder till Vile och Ve, med vilka han dräpte urjätten Ymer och formade världen av dennes kropp. Som härskare över Asgård och Valhall samlar han de stupades andar, einherjar, som tränar inför ragnarök. Hans gemål är Frigg, och bland hans otaliga söner märks Tor, Baldr och Vidar.
Odens hunger efter visdom är genomgående i källorna. Hávamál 138-141 berättar hur han hängde sig själv nio nätter i Yggdrasil, genomborrad av sitt eget spjut Gungnir, utan mat och dryck, för att förvärva runornas hemligheter. Offret är auto-sacrificiellt, riktat mot sig själv: 'gefinn Óðni, sjálfr sjálfum mér.' Därefter offrade han ett öga vid Mimers brunn för att dricka av urvisdomens vatten (Völuspá 28). Han besöker också Vaftrudner i kunskapstävling (Vafþrúðnismál) och uppenbarar sin kunskap om de nio världarna.
Som krigsgud väljer Oden ut de stupade och styr stridens utgång, ofta till förmån för den han favoriserar oavsett rättfärdighet, något Lokasenna 22 och Hárbarðsljóð antyder. Hans spjut Gungnir kastas över motståndaren för att viga dem åt döden. Hans aspekter som seiðr-utövare är anmärkningsvärda: Lokasenna 24 hänvisar till att han utövar ergi (feminint trolleri), vilket understryker seiðrens könsöverskridande karaktär. Hans korpar Huginn (tanke) och Muninn (minne) flyger dagligen över alla världar och rapporterar tillbaka (Grímnismál 20).
Odens koppling till diktkonsten emanerar från myten om skaldemjödet, som han förvärvade från jätten Suttung. I Skáldskaparmál redogör Snorre Sturlasson för hur Oden förvandlade sig till en orm, trängde in i berget Hnitbjörg, förförde Gunnlöd och drack de tre kärlen Óðrærir, Són och Boðn. Han flydde sedan som en örn och spottade ut mjödet i Asgård. Han förknippas också med galdrens konst och kan förändra sina gestalter.
Vid ragnarök förutspår Völuspá att Oden slitas ihjäl av Fenrir, men att hans son Vidar hämnas honom. Trots att Oden är ytterst mäktig är han underkastad ödets makter, nornorna, och söker ständigt kunskaper för att fördröja slutet. Denna tragiska dimension, makten som ändå är begränsad av ödet, är kärnan i gestalten och återkommer i hela den eddiska poesin.
Källor i Eddorna
- Hávamál 138-141
- Rúnatal: Oden hänger nio nätter i Yggdrasil, genomborrad av Gungnir, och offrar sig till sig själv för att förvärva runornas hemlighet.
- Völuspá 28-29
- Völvan skildrar hur Oden offrade sitt öga i Mimers brunn i utbyte mot urvisdom.
- Grímnismál 20
- Huginn och Muninn nämns explicit; Oden fruktar att Muninn inte skall återvända.
- Vafþrúðnismál 1-55
- Oden besöker jätten Vaftrudner förklädd och tävlar i kosmologisk kunskap; sista frågan avslöjar hans identitet.
- Lokasenna 22-24
- Loke anklagar Oden för ergi och för att fördela seger orättvist i strid; Oden svarar med motanklagelser.
- Völuspá 53-54
- Völvan förutsäger Odens undergång i Fenrirs käftar vid ragnarök och Vidars hämnd.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Oden är den främste guden i det eddiska pantheonet och kallas Allfader i Gylfaginning och Grímnismál.
Hans självoffring i Yggdrasil och runförvärvet är en central och välbelagd myt (Hávamál 138-141).
Hans korpar heter Huginn och Muninn och fungerar som informationshämtare (Grímnismál 20).
Han utövar seiðr, en form av trolldom förknippad med feminina könsroller (Lokasenna 24, Ynglinga saga 7).
B Vad vi tror oss veta
Huruvida Odens enögdhet är ursprunglig eller ett senare narrativt tillägg är omtvistat bland forskare som McKinnell och Schjødt.
Sambandet mellan Oden och de kontinentalgermanska gudomarna Wotan/Mercurius är antaget men debatteras metodologiskt.
Om seiðr-traditionen återspeglar faktisk kultisk praktik eller är litterär konstruktion är en öppen fråga.
C Vad vi inte vet
Det är okänt om det existerade en enhetlig Oden-kult med gemensam ritualpraktik i förkristna Skandinavien.
Ursprunget till myten om runförvärvet, om den är inhemsk eller påverkad av sydligare traditioner, är ej klarlagt.