Åskguden; Odens son med jättinnan Jörð. Bär Mjölnir, gördeln Megingjörð och järnhandskarna.
Tor (fornnordiska Þórr) är son till Oden och jordjättinnan Jörð, och han är den starkaste av asarna. Han personifierar åskan och framstår i källorna som folkets gud; om Oden dyrkas av furstar och skalder är Tor bonden och krigarens beskyddare. Hans gemål är Sif med det gyllene håret, och han har två söner, Magne och Mode, samt dottern Trud.
Tors viktigaste attribut är hammaren Mjölner, skapad av dvärgarnas Sindre och Brokk (Skáldskaparmál). Hammaren används för att krossa jättar, välsigna äktenskap och helga lik. Han kör en vagn dragen av de två bockarna Tanngrisnir och Tanngnjóstr, vilka han kan slakta och återuppliva, ett drag som Gylfaginning 44 skildrar. Hans järnhandskar och styrkebälte Megingjörð är nödvändiga för att hantera Mjölner.
Tors jättekamper utgör en stor del av det eddiska materialet. Hymiskviða berättar om fisket efter Midgårdsormen och kampen mot jätten Hymer. Þrymskviða skildrar hur Mjölner stals av jätten Trym och hur Tor återfick den förklädd till brud. Hárbarðsljóð är en träta mellan Tor och en förklädd Oden, där Odens intellektuella överlägsenhet ställs mot Tors fysiska kraft, till Tors nackdel.
I Lokasenna 60 hotar Tor Loke med Mjölner och tvingar honom att tiga. Mot ragnarök möter Tor Midgårdsormens Jörmungandr; de dräper varandra, och Tor hinner gå nio steg innan giftet fäller honom (Völuspá 56). Myten om Tors visit hos Utgardaloke (Gylfaginning 44-47) demonstrerar hur den yttre världens magi kan överlista ens fysiska styrka.
Arkeologiska fynd, bland annat Mjölner-amuletter i stora mängder från vikingatiden, samt ortnamn med Tor-roten i Skandinavien vittnar om en utbredd, folklig kult. Veckodagen torsdag (fornengelska Þūnresdæg) återspeglar kontinentalgermansk parallell till den fornnordiska gudomligheten.
Källor i Eddorna
- Hymiskviða 1-39
- Tor fiskar efter Midgårdsormens och slåss mot jätten Hymer; Mjölner och bockarna omtalas.
- Þrymskviða 1-32
- Mjölners stöld av jätten Trym och Tors förklädsnad till brud för att återfå hammaren.
- Hárbarðsljóð 1-60
- Träta mellan Tor och den förkläddde Oden (Hårbard); Tors fysiska bedrifter kontrasteras mot Odens listighet.
- Völuspá 56
- Tors och Jörmungandrs ömsesidiga undergång vid ragnarök: nio steg tar Tor innan giftet fäller honom.
- Lokasenna 58-65
- Tor anländer och hotar Loke med Mjölner, vilket tvingar Loke att avsluta sina förolämpningar.
- Álvíssmál 1-35
- Tor utfrågar dvärgen Alviss om kosmologisk kunskap och håller honom vaken tills soluppgången förstenas honom.
Tolkningstraditioner
A Vad vi vet
Tor är asarnas starkaste gud och kopplas till åskan, belagd i samtliga eddiska och skaldiska kärnkällor.
Mjölner är hans centralattribut och används för att bekämpa jättar och helga ritualer.
Hans kult var utbredd bland bondeklassen; detta stöds av arkeologiska Mjölner-amuletter och ortnamn.
Han faller vid ragnarök av Jörmungandrs gift efter att ha dräpt ormen (Völuspá 56).
B Vad vi tror oss veta
Huruvida Tor eller Oden var den mest dyrkade guden under vikingatiden varierar sannolikt efter region och social klass, men evidensen är inte entydig.
Mytens om Utgardaloke (Gylfaginning 44-47) tolkas antingen som gammal tradition eller som Snorres litterära invention.
C Vad vi inte vet
Det exakta förhållandet mellan Tor och de indoeuropeiska åskgudarna (t.ex. vedisk Indra, baltisk Perkūnas) är ej definitivt fastlagt.
Om Tors getsymbolik (Tanngrisnir och Tanngnjóstr) har kultisk bakgrund eller är rent narrativ är oklart.